Hanna Hartman

Hanna Hartman
H^2
ESCUDRE16

Av: Sven Rånlund

Publicerad: tors, 2011-03-03 02:17

Hanna Hartman är en fantastisk kompositör. Det begrep Sveriges Radios P2, som för några år sedan utsåg henne till årets tonsättare och lät henne härja i tablåerna. Några av radions beställningsverk har nu hamnat på skiva, återigen utgivet på malmöbolaget Komplott i konsekvent läcker förpackning. Efter hennes första skiva i helrött omslag kom nästa i helgult, därefter en helgrön och nu H^2 i nästan helt orange, förutom två vita cirklar som vakar likt kikare i kanten.

Att se det andra inte ser och höra det andra inte hör är konstnärens mission; ur intet skapa något nytt. I Hartmans musik – eller om man vill säga ljudkonst – har det i stor utsträckning handlat om att skulptera med inspelat material. Konkreta ljud och fältinspelningar – stycket ”Att fälla grova träd är förknippat med risker” från skivan Ailanthus talar för sig – ges nya, abstraktare upplevelser när de kavlats genom Hartmans mixerbord.

Hennes tre tidigare skivor har jag närlyssnat på som på få andra inspelningar, hennes ljudvärldar är lockande. Kanske för vad man ges möjlighet att uppleva och upptäcka. Som om man som lyssnare blev vägledd av en riktigt god navigatör. På insidan av skivkonvolutet har siffror spridits ut likt bottendjupen på ett sjökort: det står 134, 273, 60, 149, 51. Man kan föreställa sig djupen och hur havsbotten ser ut, om det är slät sand eller klippor. Och man kan förnimma hur ljuden låter, vad som låter, om det är riktiga kinesiska eldflugor eller syntetiska.

H^2 förenar Hanna Hartman tydligare än tidigare miljöljud med inspelningar av andra musiker. Jonny Axelssons slagverk får på ”Message from the lighthouse” en sträv träfärg mot ljud av fladdrande fågelvingar och vibrerande järnstänger. Ida Falk Winlands sopranstämma glidflyger över racerbilarna som forsar fram på ”Circling Blue”. Violinisten Anna Lindal trilskas på ”Nightlock” med gatuljud och pilande finkar. Trumpetaren Sabine Ercklentz bubbelpruttar likt en Axel Dörner på ”Shanghai Fireflies” till smulkryddade stadsljud. Det är rika möten av ljudande material, kompositioner med lika obestämbar som exakt skärpa.

H^2 rör sig spännande inom och utom den traditionella elektroakustiska råmärkena. Till finishen har möjligen Andreas Lubisch mastring lagt en extra dimension, men jag är inte säker. Förmodligen låter också Hartmans allra råaste tejper som krispig sallad och krämkokt näver.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry