Hans Appelqvist Sjunga slutet nu

Hans Appelqvist
Sjunga slutet nu
Häpna H.47

Av: Daniel Persson

Publicerad: tors, 2011-12-01 22:42

Hans Appelqvist jobbar gärna med teman, Sjunga slutet nu har döden som tema, eller snarare hanterandet av det faktum att vi ska dö. Till skivan hör en film som jag ännu inte haft nöjet att se, bortsett från ett par scener som visades när Hans Appelqvist spelade live på Rönnells Antikvariat i Stockholm nyligen. I dessa klipp förekom en gammal dam, en liten pojke och en sjungande svävande varelse som, om jag förstod det hela rätt, var död. Den varelsen sjunger för övrigt ett av de vackraste spåren på skivan, den enda med engelsk text "How Come". En akustisk gitarr och lite svajig sång, en sång om att vara död (tror jag) och troligtvis det vackraste jag har hört i år. Annars känns mycket igen i den värld som Hans Appelqvist har byggt upp på sina skivor, en lite obehaglig David Lynch-stämning men även fantastiska melodier.

Skivan består av tjugofem spår och cirka tjugo av dessa är instrumentala och vissa melodier återkommer i flera låtar, bland annat med en fantastisk saxofon av Johan Arrias. Hans Appelqvist sjunger själv på ett par låtar vilket glädjer mig eftersom han sjunger själfullare än många sångare där ute. "När solen dör" är smärtsamt vacker, så även "Drömmen". Men det spelar ändå inte någon större roll om det är sång eller ej, Hans Appelqvists skivor är som små världar som man försvinner in i. Det är vackert, otäckt, sorgligt och jag inbillar mig att man lär sig något av att lyssna på Sjunga slutet nu, jag vet inte vad men jag är övertygad om att Hans Appelqvist är en av våra mest unika musiker. En av de viktigaste och modigaste musikerna som verkligen vågar gå sin egen väg. En motsats till det allt vidriga som pågår i vårt samhälle.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry