Helios Caesura

Helios
Caesura
Type 042

Av: Maria Eriksson

Publicerad: tis, 2009-09-29 23:14

Hon sitter i en bil på väg bort mot något som jag hoppas ska bli bättre.
Han är ensam i en skog, han ser, han hör, kanske är det farligt.
Han sitter i ett hus, det bankar på hans dörr, men han vet inte vem det är.
När jag lyssnar på skivan rullas hela tiden nya scener upp för mitt inre. Musiken är tvetydig och stämningsskapande.

”Caesura” är skivan där electronica och indiepop, sommar och vinter, intellektet och det lekfulla möts. Och det är skönt när allt får smälta samman till ett enda stort ljudlandskap. Landskapet är ljust, hoppfullt och samtidigt oroande.

Landskapets skapare är Keith Kenniff (som även spelar under namnet Goldmund), en välutbildad kille med examen från Berklee College of Music i Boston. Och inte helt oväntat har han skrivit en hel del filmmusik, bland annat till Harmony Korines film ”Mr Lonely”. Hans tredje album ”Caesura” släpptes förra året på det amerikanska skivbolaget Type som förutom Helios har band som Midaircondo, Mokira och Khonnor.

Från början var Kenniff trummis och trummorna har här en central roll, de får sticka igenom och ta ganska stor plats i den mer ambienta ljudmattan. Samtidigt som han utnyttjar sina musikkunskaper i de närmast symfoniska musikstyckena finns en enkelhet som oftast hör hemma i popmusiken. En torr akustisk gitarr och enkla trumrytmer får tillsammans med de mer elektroniska elementen en ny innebörd, inte helt olikt Brian Enos genialiska ambientpop. På sina ställen finns även likheter med den isländska kompositören Jóhann Jóhannssons mästerverk ”Virthulegu Forsetar”. Särskilt förtjust är jag i de sista spåren på skivan ”Mima” och ”Shoulder to hand” där denna fusion är som tydligast.

Denna skiva kommer ackompanjera min vardag, vinter, vår sommar såväl som höst en lång tid framöver.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry