Henrik Andersson

Henrik Andersson
Henrik Andersson
Firework Edition FER1060

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2009-11-17 14:05

Henrik Anderssons solodebut är i mycket ett intressant uppsamlingsheat för olika utställningar, framträdanden och installationer han gjort under 2005. Sju verk som tar sig olika uttryck men som vill ta ställning, föda idéer, ifrågasätta och ställa saker i en annan dager än vad som från början var meningen. I vissa fall är det enkelt att härleda vad han vill, i andra får man själv göra tolkningar. Ibland är det inte lika självklart, kanske handlar det bara om att skapa en stämning för lyssnaren att falla in i.

Hur som helst skapar han ett stort intresse hos mig. I ”If It Is Not Love Then It Is the Bomb That Will Bring Us Together” förmedlas det fruktansvärda med kärnvapen på ett övertygande sätt. Här har han omvandlat seismologiska inspelningar av ett kärnvapenprov i Pakistan till ljud. Mullret blir en indikation för vansinnet. Vi (människan) gör så att jorden skälver – av egen vilja. Och om detta muller är fortplantningar av ljud under jord, hur ska det då inte ljuda (och verka) över jord, bland människor, djur och växter?

Symbolvärdet i Anna Stenholms komposition ”Repetition” är lika stort, men genomfört med betydligt mindre medel. Klockan tre på eftermiddagarna mellan den 12 februari och 13 mars 2005 ljöd kyrkklockorna i Visby domkyrka i vackert spel. Själva poängen är att tvåminuterskompositionen är baserad på den arabiska tonskalan. Kristendom och islam i ett subtilt möte. Subtiliteten ligger också i att varken det kristna eller arabiska elementet tar över, snarare har det lite av varje. Helt enkelt två olika uttryck i musikalisk samklang.

Henrik Andersson har uppenbarligen en dragning till telefoner. Med ett glas, vatten, mikrofon och ljudfilter skapar han i ”Drinking Swedish Water in Romania” något som liknar en sinuston där tonen varieras med hjälp av att styra ljudets hastighet. Ljudet är sedan överfört genom ett ”collect call” från Stockholm till Timisoara i Rumänien. I ”SMS” har han skickat ett avsnitt ur folkpartiets valmanifest om invandring via SMS till Tyskland. Väl i Tyskland är samtalet uppläst med hjälp av en röstmaskin. Dessvärre är det svårt att höra vad rösten säger, men det förtar inte tolkningsmöjligheterna. Jag vet inte riktigt vad han vill, men hos mig dyker en hel del tankar upp. Tyskar som funderar på att komma hit ska veta att folkpartiet ställer krav på dem? Eller möjligen finns det en historisk botten i att skicka sms:et till just Tyskland? Eller är det en kritik mot en maskinell och opersonlig invandringspolitik?

Att det finns en hel del humor även i konstmusik är ”The Marx Bass” ett levande exempel på. Banden på Henrik Anderssons elbas är flyttade för att passa Karl Marx teori om ”agrigate investment”. Låten är en tung duo med en flyhänt Niklas Korsell bakom trummorna och Henrik Andersson på modifierad och distad bas. Dessvärre tycker jag nog att idén är bättre än resultatet. Denna form av aggressiv improvisation tillför inte så mycket. Bra gjort, men känns inte så nytt, även om just elbas och trummor inte är den vanligaste formen.

Övriga två låtar är den stämningsfyllda ”Ode an die Freude (Demix)” där Beethovens nia loopas med hjälp av två skivspelare där en sträng mellan tonarmarna får dem att dra i olika riktningar och skapa såväl spänning som melankoli. ”Endless Bow” är ett monotont och industriellt stycke för kontrabas, hästhår och leksaksbil.

Att tala i termer om Henrik Andersson är musikaliskt bra eller inte känns något märkligt. Men att kompositionerna får mig att reflektera och fundera på saker han tar upp är utan tvivel. Så i den bemärkelsen har han lyckats väldigt väl. Och jag ser verkligen anledning till att följa hans vidare utveckling inom ljudkonsten.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry