Hermann Keller: Nicht ohne Wasser

Hermann Keller
Nicht ohne Wasser 29 Stücke
Jazzwerkstatt 091

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tors, 2011-08-25 12:51

Hermann Keller. Ja, då man talar om impro, nämns oftast den brittiska scenen, holländarna, de rabiata tyskarna. Men Keller stod för något annat liksom hans nära vän och musikkompanjon barytonsaxofonisten Manfred Schulze. De hade en annan linje, en som sökte sina rötter både i bebop, frijazz och modern konstmusik. Improvisationen ligger till grund, men kompositionen stakar ut vägen. Ofta tenderar de individuella frisprången att foga sig samman i musiken, som blir egensinnigt kollektiv men med starkt lysande individuella stämmor. Till pionjärer som Evan Parker, Derek Bailey, Peter Brötzmann, Irène Schweizer och så vidare bör man foga Hermann Keller, även om han knappast röjt en väg som beträds särskilt mycket. I alla fall inte i dag. Men vem vet. Hans musik och hans framträdanden är sällsynta precis som då, när DDR ännu existerade. På östtyska Amiga fick han göra en skiva, som hör till sin genres absoluta klassiker (Berliner Improvisations Quartet). Så kom väl ett par skivor till. Inte mer. Liten spridning. Därför är det varken mer eller mindre än en sensation att Keller nu utkommer med två CD.

Här kan vi höra hans genomförda och ytterst klangmedvetna preparerade piano. Och hur han som gruppledare likt en Ellington eller Mingus lyckas egga sina medmusiker och göra musiken så att de tar fram det bästa ur sina personligheter. Det visar sig att klarinettisten Jürgen Kupke odlar en ton värdig en sen swingklarinettist med bopöron, ungefär som den store Ernst Höllerhagen. Naturligtvis låter Keller honom använda de kunskaperna. Det blir skarpskuret men skär sig inte en ton, då Kupke jagad av Kellers piano flyr bortöver jazzmolnen i ett stycke skrivet för ändamålet, ”Zwischenspiel”.

Keller arbetar med rytmiskt flödande ljud. Tonerna stiger som stjärnstoft ur hans klaver och han blandar det noga med de andra musikerna, Antje Messerschmidts viola, Kupkes klarinett och Uli Webers trumpet. Dessutom spelar de alla olika effektinstrument. Vattenburna ljud är ett ledtema.

Som solopianist är Keller starkt rytmisk. Och mycket originell. Han gillar att bygga upp ett mönster som rör sig hypnotiskt framåt. Han är mycket stark på att skapa tydliga ljudgrupper. Rytmen har en fascinerande minimalistisk egenskap.

Det hörs att Keller i flera årtionden ägnat sig åt att använda pianot som en hel klangkropp, långt innan någon Echtzeitmusik skapats. Det är således i en egensinnig värld han rör sig, Keller. Han är sin egen sig ständigt förnyande tradition.

Det är improviserat samtidigt som han har byggt upp ett liv av sin egenartade musik.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry