Horst Quartet No-Trick Pony

Horst Quartet
No-Trick Pony
Ikuisuus (Iku036)

Av: Jens Holmberg

Publicerad: ons, 2012-03-21 20:34

Hur långt är steget mellan fri improvisation och skidhoppning? Inte värst långt om man frågar den unga finska kraftpaketet Horst Quartet, som hämtat sitt namn från den kanadensiska skidhopparen Horst Bulau. Ni vet han som plötsligt störtdök i tävlingarna i tjeckiska Harrachov. Året var 1983 och alla höll andan, tills det stod klart att han mirakulöst nog lurat döden och undkommit med endast några skråmor. Vilka lärdomar drar vi då av detta? Att fri improvisationen varken kan utrustas med skyddsnät eller kollapsa. Nåväl, jag ger helt enkelt kvartetten en chans att övertyga mig om sin tes.

No-Trick Pony är liveupptagning från Club Liberté i maj 2011. Horst Quartet består av Tuukka Haapakorpi på trummor, Lauri Hyvärinen på elektrisk gitarr, Taneli Viitahuhta på saxofoner och Hermanni Yli-Tepsa på bas. För mig okända namn men likväl musikaliskt hungriga. Inspelningen rymmer ett enda långt stycke på 29-minuter och startar med smånätt spel.

I upptakten låter kvartetten plink-plonkande attacker spela ping-pong med publiksorlet, medan trumskinnen värms och strängarna sträcks. Viitahuhtas saxofonen gör entré efter fyra minuter och frustar fram toner i djupa suckar, medan Hermanni Yli-Tepsas bas gnyr och sprätter. Från det pigga utspelet rör sig sedan musikerna mot ett slappare, mer spontant lir. Från att ha trippat fram på glödgad kol känns det plötsligt som att gå i ett par fotriktiga skor. Musiken rör sig i sakta vågor innan skorna åker av och vi svingar oss vidare i fullt ställ. Taneli Viitahuhta saxofoner gnider och gnuggar. Skickar stötvis ut bisvärmar till toner som surrar runt i huvudet. Det tjuter, kraxar. Kvittrar om vartannat. Lauri Hyvärinens elektriska gitarr är delikat. Han spelar sig mellan Sonny Sharrocks riviga frenesi och Lenny Breaus samets-touch her ledigt som helst. Samspelet är explosivt och musikerna stundtals briljant inlyssnande.

Visst tar saxofonen över showen ibland, men blir aldrig ett hot mot kvartetten. Okej, under de sex-sju sista minuterna är det hagelbössan mot pannan för resten av instrumenten när Viitahuhta kör ned sitt blanka instrument i mattan innan han knyter ihop stycket på ett Coltraneskt vis. Att spela sig igenom historien utan att fastna i klichér är nog så svårt, men med ungdomlig orädsla och finsk Sisu är det fullt möjligt. Det krävdes 29-minuter att visa att skidhoppare och improvisation har en koppling. Förbereder man sig noggrant behöver inte fritt fall sluta i tragedi. Det är Horst Quartets urladdningen på Club Liberté ett tydligt bevis på. Det ska bli intressant att följa vad denna unga lovande powerkvartett hittar på i framtiden.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry