Hubweber, Schubert, Schlippenbach, Thomas, Kellers: Intricacies

Hubweber, Schubert, Schlippenbach, Thomas, Kellers
Intricacies
NoBusiness Records, NBCD 74-75

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: tis, 2015-08-25 15:22

Frijazzens geografi och rötter har diskuterats i över ett halvt sekel. Vem var först? Hur lät det på olika platser? Hur definierar man de olika varianterna? Frågor som dessa är viktiga och underhållande att fundera kring. Men egentligen, är det viktigt? För musik är musik och musik är universellt och gränser är något vi skapar.

Jag lurar mig själv. Jag får en skiva i handen: Intricacies. Gruppen består av fyra tyskar och en i Tyskland baserad australiensare: pianist Alexander von Schlippenbach (en av den "europeiska" frijazzens "grundare"), slagverkare Willi Kellers (som spelat med de flesta tunga "europeiska" frijazzmusiker), saxofonist Frank Paul Schubert, trombonist Paul Hubweber samt basist Clayton Thomas. Aha, europeisk frijazz, tänker jag och tror mig veta vad som väntar.

Och mycket riktigt, det finns mycket av det som brukar definiera den europeiska stilen; avståndstagande från melodik och rytmik, främmandegörande av instrument, etc. Men det finns även något annat. Schlippenbach spelar fraser som omedelbart påminner om Monk och Taylor. Hubweber citerar Mingus och låter stundtals mycket riktigt som Jimmy Knepper. Och Schubert blåser linjer som går från Parker via Konitz till Dolphy och slutar i Braxton. Jag hör alltså mest amerikanska referenser. Vad hände med min tes om europeisk frijazz? Är det amerikansk frijazz jag lyssnar på? Varför måste vi hela tiden välja? Varför kan det inte bara få vara frijazz?

Hur som helst, det jag hör är en musik som går i vågor. Intensiteten och dynamiken skiftar och kvintetten delas ofta upp i mindre konstellationer på ett spännande sätt. Hubweber ligger på ett mycket sympatiskt sätt gärna lite i bakgrunden, tar inte så mycket plats utan tillför den där lilla extra kryddan. Hans ödmjuka spel är tilltalande. Lika tilltalande är Schuberts rena men fantasifulla saxspel. På alten kommer fraserna i kaskader medan sopranen skär långa snitt. Hans jordnära spel passar fint med Hubwebers diskreta trombon. Bakom blåsarna sitter Schlippenbach och levererar pianospel i absolut toppklass. Få pianister har hans driv bakom en blåssektion och den styrka han besitter är imponerande. Thomas och Kellers funkar bra ihop och i de eldiga partierna är Kellers den som tar plats men i de lugnare stiger Thomas fram och visar upp sin mångsidighet. Vid ett par tillfällen blir det nästan lite swing, men Thomas vill inte riktigt släppa lös sin walking bass utan musiken haltar på ett charmerande klumpigt sätt.

Dubbel-CD:n Intricacies innehåller två långa improvisationer och ett extranummer. Det finns tid för att utveckal idéer, utrymme för olika konstellationer, plats att breda ut musiken. Det är en frijazz utan nationalitet, det är musik. Och det är riktigt bra.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry