Huntsville: Past increasing, future receding

Huntsville
Past increasing, future receding
Hubro, hubrocd2521

Av: Sven Rånlund

Publicerad: tis, 2013-10-29 19:56

På vanlig spannmålssvenska heter det när man blir väldigt överraskad att man "skiter knäck". En olycka nästintill höll det på att bli vid första lyssningen av första spåret på Huntsvilles Past increasing, future receding. I 90 sekunder ett långsamt, svagt, rofyllt vaggande inledningsparti och –baaaaaanngggg!! Ett pukslag från helvetet och knäcken var närmast kokt.

Trion som består av gitarristen Ivar Grydeland, basisten Tonny Kluften och slagverkaren Ingar Zach har tillsammans ett stort, expansivt sound som de tålmodigt maler fram. For The Middle Class på Rune Grammofon 2006 var en formidabel debut, rak och motoriskt galopperande musik fylld av instrumental sensibilitet. For Flowers, Cars and Merry Wars från 2011 på Hubro var likaså musik på tvärs över genregränser som drone, postrock, improv och jazz, här med gitarren skevare och mer framflyttad i ljudbilden.

Past increasing, future receding* är på många sätt en ny inriktning för Huntsville, inte minst för att själva rumsklangen är gruppens fjärde medlem. Skivan är inspelad i konstnären Emanuel Vielands mausoleum i Oslo, ett museum tillika gravplats med enormt eko. Stian Vesterhus, Diamanda Galas och Nils Økland har tidigare spelat in i samma byggnad och även Huntsville verkar ha förälskat sig i det gigantiska soundet.

Inledande ”Presence in Abscence” är 17 minuter boomande jammande runt en liten arpeggiofigur från Grynelands gitarr. Tonny Kluftens elbas distar fränt, det andas, lyssnas, möts. Ingar Zach håller mästerligt ihop en groove så den utvecklas och blir till skönt sväng, ändå saknas inte komplexitet. Episka höjder söks i det atmosfäriska, och med öronen öppna för det storslagna blir man som lyssnare belönad.

De två drygt 8 minuter långa spåren som följer maler på liknande sätt. Det är svårt att höra någon direkt riktning. Snarare är samspelet själva meningen, trions gnagande, lite orliga stämning med botten i den fylliga rumsklangen. Det är tveklöst magnifikt, men också lite stumt.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry