Ingar Zach x2

Huntsville
Pond
Hubro, HUBROCD2549
Ingar Zach / Miguel Angel Tolosa
Loner
SOFA, SOFA545

Av: Joacim

Publicerad: tis, 2015-03-31 11:59

Vilken fröjd det är att höra en väl samspelt grupp med ett gemensamt förflutet. Huntsville, bestående av Ivar Grydeland, Tonny Kluften och Ingar Zach, har snart tio år och sex album på nacken och det hörs ju så tydligt att de känner varandra. Vilken njutning det är att få sugas in i deras elektroakustiska värld där allt är möjligt och inget är omöjligt. Pressreleasen till Pond upplyser mig och att jag hör elgitarr, pedal steel, elektronik, slagverk, timpani och bas. Jag hör allt detta och inget av detta. Det spelar ingen roll. Allt flyter samman till en välformad kropp som jag suktar efter att vidröra.

Det är en tillståndens musik utan att vare sig fastna i slapp ambient eller repetativa drones. Snarare än att vara block av ljud byggs lager upp där fogarna slipas bort men ändå lämnas kvar. Dessa olika lager byts ut och nya element fogas in. Det händer saker hela tiden men det händer nästan omärkbart. Det är otroligt finkänsligt gjort och musiken känns otroligt levande.

Ivar Grydelands gitarrer skapar suddiga bilder samtidigt som hans pedal steel är kristallklar utan att bli obehagligt country-twangig. Tonny Kluftens bas omfamnar hela ljudbilden och Zach är den som kryddar lite extra. Hans trumspel sträcker sig från envete vispspel till tablas och pulserande basfrekvenser. Alla bidrar och alla skapar.

Pond är en enastående bra skiva med elektroakustisk musik av yppersta kvalité. Ingar Zach visar med besked vilken underbar slagverkare han är.

På skivan Loner visar Zach i duo med spanjoren Miguel Angel Tolosa dock upp en annan sida. Här är det elektrikern Zach som utforskar field-recordings och elektronik i tillägg till sitt slagverk och man kan lugnt säga att Zach är starkare som slagverkare. Materialet till Loner är insamlat och bearbetat från olika platser under tio års tid. Var det värt allt jobb? För mig blir det en ganska intetsägande elektroakustik musik där för mycket fokus läggs på de elektroniska elementen.

Slagverket får en tillbakaskjuten roll och reduceras till lite skrap här, något slag där. Musiken är lågmäld och långsam. Den är ljudsvag, ibland nästan helt tyst. Ljuden som bygger upp styckena är allt som oftast omöjliga att härleda och vad som är field-recording, elektronik och instrument är svårt att säga. Det står ganska mycket stilla, på ett inte så bra sätt. Det kommer ingen vart. Det känns svagt och sömnigt och när det väl blir lite stökigt, som i slutet på andra stycket "Whirlworlds", sker det precis där man kan förvänta sig det och låter precis som man tror att det ska göra. För mig känns musiken på Loner svår för det svåras skull. Den vill vara arty och Zach och Angel Tolosa försöker lite för mycket. Loner är ett ambitiöst projekt som i slutändan mest låter pretentiöst.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry