The International Nothing The Dark Side of Success

The International Nothing
The Dark Side of Success
Ftarri 218

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tors, 2014-06-26 00:16

Klarinettduon The International Nothing är tillbaka med sin tredje skiva på det japanska bolaget Ftarri. Välmående känner man igen sig, men visst finns också instick av nymodigheter. Såväl Kai Fagaschinski som Michael Thieke är välkända namn på den kreativa Berlinscenen. I andra sammanhang finns de inom den improviserade musiken, med The International Nothing arbetar de uteslutande med komponerat material. Det är en vacker och ofta stillsam musik de skapar, men samtidigt så fylld av energi. Ett karaktäristiskt drag är att duon arbetar parallellt snarare än i dialogform. Klangmässiga streck dras upp. Ofta i stämmor, ibland så innerligt nära varandra att resultatet mer känns som en stereoeffekt än två separata klanger. Jag får för mig att de har slutit en pakt om att aldrig spela pointillistiskt eller böja klangerna alltför mycket. Enbart streck. Långa och korta. Med liten vridning. Eller dynamiskt förändrade. Men det har de naturligtvis inte. I alla fall inte på alla låtar. Egentligen är det nog det som är den största skillnaden mellan The Dark Side of Success och de tidigare albumen Mainstream (2006) och Less Action, Less Excitement, Less Everything (2010), att klangerna får störa på ett annat sätt, ta nya former. Som i ”Lebensverlängernde Massnahmen” där de till och med tillåts att svirra, eller i ”Beat ’em All” där en sällsynt kraftfullhet bryter in. Förändringar som tar The International Nothing vidare. Samtidigt som de också tillåter sig stanna kvar i tidigare landvinningar. Som i ”Deepwater Horizon” där den vackra melodin påminner om svunna tider och låtar. Liksom klangen, den så genomarbetade klangen.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry