Irmler/Liebezeit - Flut

Irmler/Liebezeit
Flut
Klangbad 65

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: tors, 2014-08-28 13:58

Hans Joachim Irmler (Faust/orgel) och Jaki Liebezeit (Can/trummor) är två legendariska herrar vars musikaliska gärningar ingen med minsta intresse för krautrock kan ha missat. Men för att uppskatta detta album behöver man varken vara bästa kompis med Fausts monumentala, laglösa och smått galna vision av rockmusik eller lyssnat sönder Cans skivor för att försöka lista ut hur Liebezeit lyckades skapa rytmisk magi med så till synes enkla medel. Med eller utan det bagaget av förförståelse – den här skivan imponerar verkligen med sitt vitala, rörliga uttryck.

Lite förenklat handlar det om sex improviserade spår där vass, distad orgel möter tålmodigt, punktligt trumspel. Irmler dominerar och gör vad han vill med orgeln – den väser, fräser, river och svävar elakt över allt annat. Den kan dåna, den kan kvittra, den kan borra. Jag vet inte om jag någonsin hört så många variationer av ett instrument. Eleganten Liebezeit upprätthåller statusen, överdriver aldrig. Hans lätta trumspel – delvis undrar jag om det inte är handtrummor han främst spelar på – gör enkla figurer och tar ibland små galopperande steg.

Men hela tiden är rytmen i repetitiv rörelse, likt en evighetsmaskin. Kanske är detta lite av Jaki Liebezeits hemlighet: trummorna står kvar på stället men musiken förs ändå framåt. Det är bara i "Ein Perfektes Paar" som trumspelet låter trött och oinspirerat, som om 76-årige Liebezeit lite tafatt och helt i onödan försöker härma ett stelt hiphop-beat. Flut placerar sig annars på ett självklart sätt i krautrockens tradition av monotoni korsad med improvisation, kanske bäst illustrerad av majestätiska tiominutaren "Sempiternity". Faktum är att hela skivan låter mycket bättre än vad jag hade kunnat föreställa mig.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry