Ivar Grydeland Bathymetric Modes

Ivar Grydeland
Bathymetric Modes
Hubro 2519

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2012-11-20 00:23

När den norske gitarristen Ivar Grydeland begår sin solodebut hamnar han någonstans mellan den egna gruppen Huntsvilles blandning av melodisk americana och rytmiskt drivna drones och Jim O’Rourkes minimalistiska pop. Inte minst på den fina och åtta minuter långa ”Roll”. Här arbetar Grydeland med melodisk upprepning, inslag av americana, en virveltrumma (spelad av Jonas Howden Sjøvaag) som ihärdigt driver den snabba rytmiken. Bredvid Grydelands gitarrer, pedal steel, keyboard och annat fyller gästande Marius Tobias Hoven i melodierna med sin trombon. Det är suggestivt, rullande och monotont men aldrig inåtblickande, snarare finns det märkligt nog en stark frihetskänsla i musiken. Den växer utåt och omfamnar.

Den andra långa låten – ”Bounce” – går även den i den upprepade minimalismens tecken. Men ett orgelsound leder tankarna mot Terry Riley snarare än Jim O’Rourke. Gitarren har en betydligt mindre roll och dess fallande melodiska slinga får här sällskap av Xavier Charles klarinett istället för Hovens trombon på ”Roll”. Det är skönt och vackert, en strimma av psykedelia träder fram och mot slutet skalas lagren av och kvar återstår ett ensamt keyboard som sakta luckras upp.

Även om en upprepad rytmik och melodier även dyker upp i de övriga låtarna är dessa betydligt mer abstrakta. Men musiken andas ändå öppenhet och harmoniskt lugn, i alla fall är det så jag uppfattar exempelvis ”Ping back” som trots detta närmast kan ses som ett fruset ögonblick som upprepas.

Jag gillar Ivar Grydelands sätt att arbeta. Självklart är han en mycket driven gitarrist men han lyfter nästan alltid fram det enkla och melodiska. Det är sällan några expressiva utspel som träder fram, snarare arbetar han metodiskt och jordnära. Och han gör det bra. Dessutom använder han sig också av banjo, mandolin, pedal steel, ukulele, citar, keyboard och den grafiska synthesizern tenori-on som hjälper honom att skapa avancerade rytmiska mönster.

Bathymetric Modes är en ganska lyckad solodebut. Den kritik jag har är att han - med den gedigna erfarenhet han har - gärna kunde arbeta mer med originaliteten och i högre grad frigöra sig från Huntsville och andra projekt. Då hade det möjligen kunnat bli ännu bättre.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry