Jacaszek: Treny (Miasmah)

Jacaszek
Treny
Miasmah 007

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2009-10-06 22:16

Sorgens eller vemodets närvaro inom electronica är nästintill allomfattande. Är den inte väl hörbar, finns den där i bakgrunden. Det samma gäller för den så kallade postklassiska musiken där akustiska instrument vandrar jämte likvärdiga datorer i gränslandet mellan ”klassisk” musik, pop och electronica.

Till den senare kategorin får man räkna polske Michal Jacaszek som på ”Treny” är lika sorgefylld som bedårande vacker. Stråkarna smeker ett mörkt inre, ur elektroniken träder distinkta och konkreta rytmer och ur Maja Sieminskas mun svävar vacker ordlös sång. Rimligtvis borde inspiratörer såsom Fernando Corona (Murcof), Cécile Schott (Colleen) och Henryk Górecki stå vid Jacaszeks sida och gilla vad de hör.

”Treny” är lite av variation på ett tema, eller snarare på ett tillstånd – vilket både är bra och mindre bra. Elektroniken knastrar lite, lägger utdragna bakgrunder, samplar pianon men framstår mest tydligt som rytmbyggare. Lätta drag med stråkarna på Ania Smiszek-Wesolowskas cello och Stefan Wesolowskas violinhärmar varma strålar som träffar alldeles rätt i vemodiga hjärtan. Fingrar på stränger knäpper fram rytmiska figurer. Till detta Maja Sieminskas sång som lyfter musiken mot episka himlavalv. Jag blir alldeles tagen av hur vackert det sorgsna kan vara!

Under kortare perioder lyfts enskilda byggstenar fram, men framförallt skapar kvartetten ett gemensamt uttryck. De riktigt bra låtarna – ”Lament”, ”Zal” och ”Rytm to Niesmiertenosc II” – har en väl utvecklad rytm som gemensam nämnare. Men det handlar inte om statiska bofta-bofta-rytmer utan om utmejslade strukturer som lyfter övriga inslag. Där dessa saknas svävar musiken lätt ut i mindre greppbara sfärer med följd att fokuseringen avtar. Det är absolut inte dåligt för den skull, men inte lika bra.

Lite mer variation hade dock inte skadat. Ansatser görs på flera ställen, men dessa räcker inte om man i någon mån vill leda in musiken i skiftande tillstånd. Nu befinner sig allt i en alltför liknande sinnesstämning och tillika ljudbild. Jag hade gärna sett att Maja Sieminskas sång varierades mer och att de gjorde fler försök att ”bryta sig ur”. I exempelvis ”Taniec” tar cellon sig ur sitt grepp och får en betydligt mer framträdande roll än vad den brukar. Med ens får hela låten en annan tyngdpunkt och skiljer sig från övriga.

Men, och det är viktigt, det förtar inte att ”Treny” är ett bedårande album.

(Publicerad 2008)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry