Jacob Anderskov: Habitable Exomusics Vols. I-III

Anderskov / Pultz Melbye / Vestergaard
Vol I: Kinetics (The Path)
Ilk, ILK244
Jacob Anderskov
Vol II: Statics (The Map)
Ilk, ILK245
Anderskov / Davidsen / Cleaver
Vol III: Dynamics (The Terrain)
Ilk, ILK246

Av: Niklas Fite

Publicerad: tors, 2015-12-17 21:24

I trilogin Habitable Exomusics får vi ta del av den danske pianisten Jakob Anderskovs musik, och en slags sammanfattning av hans musikaliska språk. Trilogin består av tre väldigt olika plattor med varierande sättningar och stilar. Gemensamt för alla delar är att det finns ett tydligt koncept som musikerna håller sig till och att musiken är väldigt strukturerad.

Den första delen, Kinetics (The Path) är en trio bestående av Anderskov, basisten Adam Pultz Melbye och trummisen Anders Vestergaard. Trion har ett väldigt typiskt jazztrio-sound och spelar något slags modern jazz. Fokus är på grooves och dissonanta klanger och ofta leker de med udda taktarter. Anderskov är frontman i denna grupp och har en solistisk roll. Det är väldigt skickligt pianospel och han visar verkligen en frihet i allt det komplexa. Dock kan jag känna att de kör på samma koncept lite för mycket i alla låtar, det finns i princip en idé och ett tempo som går igenom hela skivan vilket kan bli tröttsamt för lyssnaren.

Den andra delen Statics (The Map) är en soloskiva med Anderskov. I denna del får vi höra etyder av olika slag. Det första spåret och ett par andra är korta med något slags frijazz-piano men de flesta styckena känns mer som ECM-musik (det bör tilläggas att både den andra och tredje delen av trilogin har spelats in i Rainbow Studios). Vi får höra långa partier av klang-etyder, mycket pedal och väldigt långsamma tempon. Detta gör att skivan i slutändan känns rätt sömnig, med några sköna kontraster som består av de mer snabba och frijazziga delarna. Detta kan också sägas om volym tre.

Musiken vi hör i den tredje delen av Habitable Exomusics, Dynamics (The Terrain) är en trio bestående av samma pianist med basisten Nils Davidsen och trummisen Gerald Cleaver. Denna del känns som den mest organiska, eftersom medmusikerna improviserar mer fritt och har ett friare förhållningssätt till musiken och till kompositionerna. Däremot har de en extremt tydlig estetik som jag bara kan beskriva som väldigt ECM-aktig (och även kanske en viss influens från Morton Feldman). Trion spelar med en väldig finkänslighet. Särskilt Nils Davidsens timing och ton imponerar mig. Men i slutändan blir även denna skiva rätt sömnig, eftersom trion håller sig inom hårda ramar både vad det gäller klang, dynamik och form.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry