Jason Kahn: Noema

Jason Kahn
Noema
Editions 003 Double LP

Av: Thomas Millroth

Publicerad: mån, 2014-08-25 13:18

37 korta stycken, vart och ett baserat på en fältinspelning i Kyoto, där Jason Kahn vistades med sin familj i tre månader 2012. Kahn driver själv bolaget Editions för att ge ut egna verk. Här har han gjort det mesta. Inklusive en ovanligt välfunnen form till de två skivorna. Allt är ändå enkelt och andas DIY. Vilket känns underbart.

Presentationen är också fin. De 37 små styckena presenteras i korta prosatexter, som berättar var det är inspelat och vid vilket tillfälle, men inte bara det, här är också dagboksliknande anteckningar, så vi förstår betydelsen för Kahn. Vad han minns. Hur han associerar till de olika platserna. På så sätt skapar han en platsernas dagbok.

Jag som aldrig varit i Kyoto känner mig tacksam, då han förklarar till exempel vad det är för tempeldans han spelat in eller vad det är för elak varningston som skär så högt. Det får jag veta och kan sitta i min fåtölj och fantisera, medan styckena far förbi. Det blir som en resa. Ibland lockar Kahn bort mig i sina texter, om han till exempel börjar tänka på någon som inte har ett skvatt med det hela att göra. Vad blev det av Peter Hollinger frågar han sig. Och jag är nära på att fara upp för att försöka ta reda på det. (Vad blev det av honom förresten?)

Men musikstyckena då? De bjuder på både motstånd och oväntad underhållning. Kasten är många, inte minst mellan verken, men också i dem.
En dansant figur, en exotisk klang, en skärande ton kan snabbt bytas ut i sin motsats. Det är klangligt och rytmiskt sorterat så att jag utan vidare lyssnar rakt igenom på alla fyra sidorna.

Samtidigt kan jag stanna upp. Med andra ord är upplägget litet förstrött, avspänt. Det motsvarar Kahns egen rapsodiska minnesförmåga, som hängts upp på alla dessa ljud. Från oansenliga små till stora som tar plats. En mycket ovanlig musikalisk reseberättelse, som jag gärna tar till mig eftersom det känns så anspråkslöst. Och för att nå dit, det måste tilläggas, har Kahn mixat, klippt, komponerat med minutiös noggrannhet. Det är bara att mödan inte märks.
Fältinspelningar som väcker samma intresse som en resedagbok eller en svit kammarmusikaliska verk.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry