Jasper TX Black Sleep

Jasper TX
Black Sleep
Miasmah 008
Jasper TX
Closet Ghosts
Fenêtre Records F3N002

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2009-09-29 23:40

Oförtjänt är Jasper TX (Dag Rosenqvist) fortfarande ett ganska okänt namn. Katalogen växer men det verkar som att det inte riktigt lossnat för honom. Kanske kan ”Black Sleep” på Erik Skodvins excellenta norska etikett Miasmah förändra detta.

Det tar ganska lång tid innan jag lyckas komma underfund med ”Black Sleep”. Ibland vandrar den in i ganska anonyma flak av mörka droner som den intresserade har hört otaliga exempel på tidigare. Men så dyker det upp stunder av något utpräglat, något som berör och känns viktigt.

Informationen är sparsmakad på albumet, men av vad jag förstår är mycket av Rosenqvists musik skapad med gitarr. Det slår igenom i en del droner, där feedback ligger och stilla vibrerar, långa ekon av gitarrtoner är också något som hörs. Men det är när han kompletterar med långsamma gitarrkomp som det händer spännande saker. Som i ”Black Sleep III” där en enkel, vacker poplåt träder fram ur orons mörker. Tanken löper tillbaka till tidiga upplagor av Labradford och andra band på bolaget Kranky på 90-talet: icke-elektroniskt, gitarrbaserat, sorgset och väldigt stillsamt vackert. En klart intressant linje i den gitarrskapade drone-musiken som nu utvecklar sig på flera plan med allt från Fennesz till Oren Ambarchi, Rutger Zuydervelt (Machinefabriek) och andra.

”Black Sleep” är en mörk skiva. När inte gitarren ger sig till känna med melodiska figurer formar sig långa rörelser till mardrömslika tillstånd. Utanförskap, mystik, ett hjärta som slår – stämningen är tydlig. Mörkret omgärdar även den avslutande sjätte delan av sviten ”Black Sleep”. Men den skiljer sig från övriga delar med inslag av fältinspelningar och upphackade ljudbilder.

Tretums-cd:n ”Closet Ghosts” på bolaget Fenêtre Records är inte riktigt lika mörk som ”Black Sleep”, titelns spöken är mer vemodiga än dystra. Gitarren får ett större hörbart utrymme, men dess sound är mer indie-präglat än på ”Black Sleep”, dessutom känns skivan inte alls lika genomarbetad. Det hindrar inte att jag lyssnar om och om på de strax över 20 minutrarna, och jag gillar vad jag hör. ”Gone, away...” saknar till och med drone och blir en låt med struktur och allt. Bara en sån sak! Musik i nuet, så snart de sista ljuden tystnat försvinner musiken i diffus glömska, tills den sätts på igen och återupplevs. En bra skiva.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry