Jazkamer: Art Breaker (Smalltown Superjazz)

Jazkamer
Art Breaker
Smalltownsuperjazz 135

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tors, 2009-10-08 00:13

Jazkamer är Lasse Marhaug, Iver Sandøy, John Hegre. År 2004 ändrade de stavningen från Jazzkammer till Jazkamer, vilket ger helt nya associationer. Från att först ha lett tankarna till, låt oss säga, Modern Jazz Quartets finstämda kammarjazz larmades nu om något skevt, anarkomusikaliskt. Jag kom att tänka på en titel från 2005 på Staalplaat, ”Mort aux vaches”, vilket alltså inte var någon krigsförklaring mot den stackars tamboskapen; på riktig revoltfranska betyder det ”död åt borgarna”. Men å andra sidan gillade jag det här plötsliga språnget mellan förväntan och verklighet. Dessutom har jag alltid tyckt att jazzen i dag är alltför mycket karbonpapper. Egentligen var dess själ helt enkelt eklektiskt genial med maximalt uttryck som mål. Och något maximalt når man icke via karbonpapper. Således gick jag gärna med på att ”Jazzkammer” var en jazzgrupp med nya medel för att bevara och vitalisera en stelnad konstforms själ.

Jazkamer är explosivt och okorrupt. På plattan är 58 titlar upptagna! Alltså ständigt denna förvirring – det slags oordning som jag uppskattar så mycket hos Lasse Marhaug. Han förenar sig med andra konsekventa, konstnärligt nerviga irritatörer som Geert Jan Hobijn på berlinska Staalplaat.

Musiken på ”Art Breaker” rycker fram i total attack. Jag satte sömnigt på mig hörlurarna på morgonen, stoppade in CD:n och tryckte på start. Med en explosion var jag klarvaken. Och på det viset fortsatte skivan. Tungt, intensivt, rappt. Gruppen håller intensiteten uppe och lyckas skapa något så motsägelsefullt som en genomskinlig täthet. Det opaka malande som betecknar genomsnittsligt dålig noise finns inte här. Etiketten behövs egentligen inte för denna musik.

När väl sinnet var på vid gavel läste jag alla 58 titlarna i häftet. De formar en serie kortdikter eller en lång resa med ord och musik som machete i maktens och konventionernas slyiga landskap. Om många författare idag ger ut böcker med ett vidlagt ljudspår så har Jazkamer gjort samma sak fast tvärtom. Medan musiken i korta hetsiga andetag skär sig fram läser jag i häftet: ”To Die For A Religion Is Easier Than To Live It Absoluteley”, ”Life Has Become The Ideology Of Its Own Absence”, “Real Progress Lies In Learning To Be Wrong”, “Out Of Discord Comes The Fairest Harmony” etc. och så nr 58, som ju är albumets titel, “Art Breaker”.

På Art Breaker hyllas volymens möjligheter, men också kortformens uttrycksfullhet. Kombinationen är överrumplande.

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry