Je Suis: Ca Va?

Je Suis!
Ça va?
Umlautrecords UMCD0019

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2015-01-21 21:27

Je Suis är en sextett som förmår spela så där innerligt som om det handlade om ett bönemöte eller något slags uppsluppen cirkus. Fast med jazz i botten, en påminnelse om jazzens förflutna på de mest skilda arenor.
Det betyder att trumpetaren Niklas Barnö, saxofonisten Marcelo Gabard Pazos, trombonisten Mats Äleklint, pianisten Alexander Zethson, basisten Joel Grip och trumslagaren Magnus Vikberg tillsammans skapar en musik som både erövrat jazzen och förvaltat den.
Så är inte alltid fallet, alltför mycket jazz inbjuder till duktighet, typ pastischer, stiltrohet etc.
Det är ju inte så förvånande, kanske.
Barnö har ju tidigare blåst trumpet med kraftiga sidovindar från ett 1960-tal och 1970-tal som inte alls varit väntade. Sjungande, överraskande och med en egen nynnande ton. Basisten Joel Grip är inblandad i Umlaut Big Bands förtjänstfulla erövringar av olika äldre jazztraditioner.
Inte bara femtio år gammal jazz, men ännu äldre och väldigt vital.
Det visar sig att det här fria sättet att teckna jazzens landskap är mycket spännande.
Naturligtvis är det litet som en underbar middagskonversation i spisarklubben, där både Charles Mingus och Art Ensemble of Chicago avhandlas. Men ändå så mycket mer.
Udda infall, oanade inspirationskällor, dyker upp hela tiden.
Av bara farten bjuder alla sex musikerna upp till en makalös musikfest med fläskiga trombonsolon och brinnande saxinpass, gungande säkert piano, tung, auktoritär men vig bas och osvikligt trumspel.
Det är som om alla instrumenten var och en för sig har satt sig in i ämnet och hela tiden lägger sig i utan hänsyn till vare rätt eller fel.
De är bara så nöjda med att pröva hur denna musik bär, hur den låter alla mötas i en gemensam samling.
Det är med andra ord en rasande bra och rolig jazzskiva.

Här var det swing!
Och särskilt kul med en platta som tilltalar mig på franska och därmed påminner om den rasande svängiga och egensinniga franska jazzens tradition.
Det är kanske den som hela konversationen handlar om, varav frågan i titeln: Hur står det till?
Är det så här bra, är det inget att klaga på.
En musik som både knallar och småspringer, med andra ord.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry