Jim O'Rourke: Old News #9

Jim O'Rourke
Old News #9
Editions Mego, Old news 9

Av: Sven Rånlund

Publicerad: ons, 2013-12-11 23:30

Under hösten kom en dubbel-vinyl med glädjebud: Jim O’Rourkes megauppladdning på hans Bandcampsida med nio kompletta (och gratis) inspelningar från hans Steamroom Sessions innebar inte vad man kunde befara, nämligen slutet på den dedicerade skivserien Old News som ur arkivens mörker lyft fram O’Rourkska ljudskatter.

Med start 2011 för Old News #5 kom dubbelvinylerna #6 och #7 i rask takt (de fyra första gavs ut på eget bolag i Japan 2002-2005). Old News #8, som gavs ut för ett år sedan, var ett längre elektroakustiskt verk från början av 90-talet för trobone, cello, kortvågsradio, röst och elektronik. Med den nya #9 lämnar Jim O’Rourke utgrävningarna och levererar en smiskande ny komposition, inspelad i Tokyo under 2012-2013, hans mest lyriska och dramatiska stycke i den här skivserien.

O’Rourkes elektroakustiska musik idag skulle kunna beskrivas som omodern – eller kanske hellre ännu modern. Tidiga komponister – François Bayle, Bernard Parmegiani, Ákos Rózmann och många fler – är mer än historiska referenser och jag kan föreställa mig att de för O’Rourke, likt ljudande speglar, påminner honom om vad som faktiskt är möjligt att skapa för den som behärskar verktygen. Och vill man höra en elektroakustisk Mästare i aktion, ja, då är Old News #9 skivan att gå till.

Stycket heter ”Four Endings” och är uppdelat på vardera fyra LP-sidor. A-sidan bjuder in till en hypnotisk ljudvärld med drivande, visslande spektralförskjutningar och någonstans inunder en lätt nostalgisk ton, som en tunn bomullsgardin, bakom vilken man kanske kan skönja ett pensionat vid havet, en doft av salt tång. B- och C-sidorna väcker bilder av andra landskap med andra ljud och tekniker: flyktigt och surrealistiskt, mikroskopiskt och överblickande. D-sidan inte så mycket landar i som planar över ett modulerat, krusigt och ganska harmoniskt innanhav med avbrott för små eruptiva klimax. Känsligt och elegant hålls stycket ihop, en lång lyssningsresa ändar.

Det finns något labyrintiskt i musiken som rör sig fritt i mönster utan att avslöja riktningen. Inte ljusår ifrån Rózmanns Bilder inför drömmen och döden – vars nyåterutgivning på Editions Mego O’Rourke skrivit en vacker text till – märks det i den kaleidoskopiska färgrikedomen ett djupare sökande, en färd genom ett ljudlandskap mellan ljus och mörker och i mycken skugga. Somt i harmoni, somt dissonant. Storslaget, det är ordet.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry