Joe Grimm: Brain Cloud (Spekk)

Joe Grimm
Brain Cloud
Spekk KK:015

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2009-10-06 13:05

Briljant söker sig Joe Grimm in i övertonernas värld på nya skivan ”Brain Cloud”. Efter att ha medverkat i en av Glenn Brancas symfonier för 100 gitarrer och senare fördjupat sig i Charlemagne Palestines musik började Grimm intressera sig för vad han kallar spöktoner. Enligt Palestine handlar det om de ospelade och sjungande tonerna som uppkommer när övertonerna från två toner möts i samma frekvens. Med sitt piano är Charlemagne Palestine en mästare på området. Joe Grimm är på god väg att bli det.

”Brain Clouds” fem stycken bygger upp små egna världar med delvis olika instrumentering. Två av styckena är Grimm solo med harpsichord, equalizer och ”lite delay”, de andra tre – ”Brain Cloud IV”, ”Brain Cloud I” och ”Brain Cloud III” – är för pianon, fioler, röster och blåsinstrument.

Även om helheten är det mestintressanta, är det spännande att dela upp musiken i de två delar den faktiskt består av. Det spelade och det icke-spelade. Det spelade är varierat. Inledande ”Brain Cloud IV” är det mest droniga stycket. Dronen – skapad av piano, blås, fioler och röster – drar ihop sig, spänner ut sig, men är nog mest av allt en bärare av ljus. I sin enformighet formar den strålar av ljud som till sitt innehåll inte står långt efter strålarna från solen. ”Brain Cloud III” framförs live på tre pianon, med tre personer vid varje, alltså 18 händer! Det böljar av toner, ett mjukt muller av tillslag på tangenter vars gemensamma styrka vid några tillfällen tränger ut allt vad tystnad heter.

Den 19 minuter långa ”Brain Cloud I” är skivans mästerverk. Pianot har huvudrollen med sina upprepade toner, men det får hård konkurrens av suggestiv strupsång. Kraften håller sig genomgående på en mellannivå, eller på den ”lättare” sidan. Väldigt påtagligt – samt föränderligt.

Om än bra når de båda styckena med harpsichord inte upp till samma nivå som de andra. Ihärdigt och distinkt slår anslagen på instrumentet ned i högt tempo och byter då och då färg. Musikens yta är betydligt hårdare än när de andra instrumenten spelar. Inget fel i sig, men som sagt, de försvinner lite mellan ”Brain Cloud”-styckena.

Så långt det spelade. Men det är de icke-spelade spöktonerna som gör det hela riktigt intressant. De seglar runt likt svårfångade musikaliska spratt, när man väl tycker att man hittat dem, löses de upp eller förändras. Nya mönster skapas, geometriska figurer, vassa kanter, suddiga, mörka eller ljusa. Övertonerna skapar ett eget instrument, sådan betydelse har de. Med sin sjungande karaktär formar de en osynlig kör som tar vid när de riktiga instrumenten inte längre räcker till. Fantastiskt!

(Publicerad 2008)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry