John Chantler: Still Light, Outside

John Chantler
Still Light, Outside
1703 Skivbolaget, CD01

Av: Sven Rånlund

Publicerad: tors, 2015-06-18 00:55

John Chantlers första platta på egna etiketten 1703 Skivbolaget är en stadig pjäs. Den primära ljudkällan är kyrkorgeln i St John-At-Hackney i London, varifrån några välinspelade långa toner bildar basen för en suggestiv musik som vuxit vidare och processats genom de modulära syntarna på EMS-studion i Stockholm.

Men varför använda en redan fulländad klang som kyrkorgelns? Attraktionskraft saknas inte, till exempel har ju flera organister och en drös elektronister knutna till skivbolaget Touch medverkat i en serie konserter och plattor under namnet Spire. Kyrkorgeln är levande och organisk, men också en maktsymbol som hållit församlingar i schack. Ett instrument med många ljud och innebörder, en utmaning som lätt kan slå över i underkastelse.

Still Light, Outside försöker Chantler snarare avlyssna än domptera orgeln: inspelningarna fungerar som grundfärg för honom att måla kraftigt ovanpå. Det är drone, utan tvivel, men en brokig och bråkig musik. På titelspåret doppas harmoniska orgeltoner gradvis i vågor av distortion, utrymmen i ljudbilden öppnas, stängs och drivs genom rundgång och reverb för att plötsligt avslutas i en ödslig efterklang. Rumskänslan är stark, likaså närvaron.

Den efterföljande tredelade sviten ”The Long Shadow of Decline” utgår, låter det som, ifrån samma vaggande orgeltoner, ett vemodigt kvartssprång. Helt olika ljudmaterial och processer ger de tre spåren karaktär: den första med en envist skarp och hög diskantton i förgrunden, den andra med elektroniken sublimt dämpad under orgelns mellanregister, den tredje med kvittrande och pulserande modulsyntar som patchats över klangmaterialets rena böljor.

Som med Chantlers förra platta, Even Clean Hands Damage The Work, växer rikedomen i detaljerna med några lyssningar. Titelspårets storslagna driv, som första gången förde mina tankar till Fennesz, låter för varje gång mindre storslagen och mer innerligt fängslande, fylld av klara och distinkta nyanser i det analoga spelrummen. Svitens andra del, ”Pt II”, är i sin elektroniskt reducerade form den som griper mig starkast som komposition, ett precist och intimt drånstycke där orgelns himlavalv mot slutet ger plats åt något jordnära, jag får bilder av malande kvarnhjul eller blöta, sladdriga strängar om vintern.

Så sluttar denna fallande skugga i en lång, långsam fade out. Tre minuter mot nollpunkten. Är det natt, redan? Eller början i tystnad? Musik som väcker, som denna, vill man möta igen.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry