John Russell / Ståle Liavik Solberg: No Step

John Russell / Ståle Liavik Solberg
No Step
hispid recordings, HSPD002

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: ons, 2014-02-05 13:34

No Step är en duo mellan den brittiska improtungviktaren John Russell på akustisk gitarr och norske trumslagaren Ståle Liavik Solberg. De båda herrarna har spelat mycket tillsammans på sistone och bjuder här på en halvtimme av klassik impro. Men trots att musiken låter ganska välbekant känns den spännande. Kanske för att Solberg spelar trummor på ett sätt som man inte är van vid. Trumspelet känns väldigt opolerat. Det låter som att han sätter sig framför sitt kit och slår lite här, lite där. Förvånad. Jaha, den trumman låter så. Och den cymbalen så. Soundet är torrt och smattrande och långt ifrån det vanliga frijazzmanglet, Långt ifrån jazzlicksen. Långt ifrån det mesta faktiskt. Trumspelet känns rätt slumpartat och det är ovant och riktigt kul att lyssna på. Russell låter som han brukar, han har sitt sound. Och det är ett rysligt bra sound. Gitarren är korthuggen men ändå klar. Knäppande och sjungande. Ibland bryter små, små melodiska fragment fram, rena ackord klingar, men bara för ett ögonblick. Underbart är kort, det är nästan retsamt.

No Step är på något konstigt sätt både stram och öppen på samma gång. Jag får känslan av att musikerna släpper taget, de låter musiken gå dit den vill. Samtidigt håller de i den stenhårt och låter den aldrig ge sig ut på villovägar. Russell är den dominante, men Solberg befinner sig absolut inte i något underläge. Ibland flätas deras ljud samman för att sedan gå helt skilda vägar. Ordet samspel känns lite malplacerat. Det är som om de två talar två vitt skilda språk men ändå kommunicerar med varandra. De förstår ingenting av vad den andre säger men de njuter av ljuden i sig och av varandras sällskap. Kanske spelar ändå slumpen den största rollen.

Det är imponerande att Russell och Solberg lyckas hålla ihop stycket som faktiskt är ganska upphackat. Musiken andas, men den andas ojämnt. Den flämtar, frustar, suckar, hyperventilerar. Kippar efter andan. Men den lever. I allra högsta grad.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry