Jürg Frey – Grizzana and other pieces 2009–2014

Jürg Frey
Grizzana and other pieces 2009–2014
Another Timbre at86x2

Av: Kristoffer Westin

Publicerad: ons, 2015-09-02 17:18

Schweizaren Jürg Frey har tidigare visat prov på att skriva intressant musik som förenar konsonans och dissonans, ljud och ton. Denna balansgång betonas emellertid alldeles särskilt på det senaste albumet, Grizzana and other pieces 2009–2014, vilket dessutom utgör den första utgåvan på Another Timbre att exklusivt ägnas åt schweizarens kompositioner. Och varför inte göra det ordentligt – närmare bestämt genom två fullmatade CD-skivor innehållande sammanlagt 13 kompositioner. Men inte blir det övermäktigt – med hänsyn till det magnifika resultatet, känns utgåvan inte bara motiverad, utan närmast nödvändig.

Ensemblen Grizzana (vilket också är namnet på ett individuellt stycke) hanterar musiken fenomenalt, vilket kanske inte förvånar när komponisten själv medverkar. Utöver Jürg Frey på klarinett, finner vi Mira Benjamin, violin; Richard Craig, flöjt; Emma Richards, viola; Philip Thomas, piano; Seth Woods, cello; samt Ryoko Akama, orgel och elektronik.

Omslaget pryds av en målning signerad Giorgio Morandi och stycket ”Grizzana” är även namnet på samma italienares födelsestad. Bildkonstnärens närvaro förklaras också av Frey i en intervju, där han relaterar sin musik till balansgången mellan abstrakt och figurativt i Morandis målningar.

Jag kommer härmed att tänka på Jan W. Morthensons nonfigurativa musik från 1960-talet. Inte för att den bär några särskilda likheter med Freys musik, men däremot att de båda lånar ett uttryck som ”figurativ” från bildkonsten och applicerar det på musikområdet. Morthensons nonfigurativa konst åsyftar det uttryckslösa, emellertid inte som en slags asketisk romantik, utan snarast som ett slags nollpunkt – den tomma tavlan, varigenom musiken ställs inför sin absoluta prövning.

Frey sysslar dock inte med estetiska problem och konceptuella idéer i samma bemärkelse som Morthenson. Freys musik sjunger. Det figurativa tar sig uttryck i melodier, som balanserar på gränsen och måhända spricker i en dissonant ton eller desintegrerar i ett klangmoln. Ibland dominerar det nonfigurativa och abstrakta, i andra fall det figurativa.

Bland styckena på Grizzana and other pieces 2009–2014 är det ändå ovanligt tonalt. Men det saknas aldrig en udd. Nej, det här är allt annat än ett återtåg, varför exempelvis kompositionen ”Grizzana” inte bara rymmer ett vackert tonspråk, utan även hänförande egenheter – efter en genomlyssning är allt som förut, undantaget att vi svävar några centimeter ovanför marken.

I flera av styckena har schweizaren arbetat med kanon-teknik, men oftast av mindre uppenbart slag. Det diffusa i hanteringen får smått fantastiska konsekvenser i solopianoverket ”Lieues d'ombres”, där upplevelsen kan liknas vid att vandra genom ett landskap, vari färg- och formskiftningarna stundtals för oss på avvägar; men i den djupa desorienteringen hör vi plötsligt något bekant, vilket för oss tillbaka till huvudleden.

Upplevelsen av promenader i landskap eller betraktelser av landskap korresponderar för övrigt väl med större delen av musiken på Grizzana and other pieces 2009–2014. Därmed förvånar det knappast att ett av styckena har titulerats ”Petit fragment de paysage” (ung. litet fragment av ett landskap). Den lilla kompositionen (ca fem min speltid) för två instrument ges i fyra versioner på albumet, varav versionen för violin och viola kanske imponerar mest. De akustiska linjerna från stråket breder ut sig över fältet, möts och sjunger, ömsom pulserar, medan ett särskilt intervall gör återkommande besök.

Adjektivet spröd lämpar sig för merparten av musiken. ”Petit fragment de paysage”, med dess förhållandevis skarpa linjer gör dock uttrycket mindre brukligt. Däremot finns det redan i titeln på ”Fragile balance”, medan albumets längsta verk, ”Area of three”, innehåller oändligt många nyanser av sprödhet. I det senare stycket tycks musiken kollapsa under senare delen, varunder instrumenten åstadkommer knappt hörbara ljud och toner.

Utmanande vackert och välbalanserat abstrakt – Jürg Freys musik är definitivt bland det mest spännande som händer nu och Grizzana and other pieces 2009–2014 är ett viktigt dokument. Obligatoriskt album för nutida musik-lyssnare!

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry