Julian Lynch: Terra

Julian Lynch
Terra
Underwater Peoples UPLP 007

Av: Mattias Rydén

Publicerad: ons, 2011-06-01 19:06

Julian Lynch från Wisconsin är kompis och medarbetare i Real Estate-gänget och utöver detta en bevandrad musiketnolog för sin ringa ålder. Detta märks inte minst i en handfull utgivningar i eget namn där man kan vänta sig lite vad som helst i ljudbilden. Så även denna gång. Men även om Lynch är mångfacetterad, uttrycker de olika delarna samma sak. Nämligen en slags naturlyrik där man lätt hamnar i sig själv. Den musikaliska inramningens olika riktningar plöjer försiktigt samma huvudfåra som i min värld utgör omkretsen av en liten insjö.

Den här skivan dimper ner i en tid då hela sommaren väntar. Stämningen ger mig, istället för förväntningar, en oväntad försmak av när euforin i Maj-Juni längre fram i semestertider, övergår i ett bakrus. När det enda som blev kvar var hög värme och monoton grönska. Jag kommer att tänka på sommaren med tunga steg, där hjärnan börjar koppla i ett annat tempo. Istället för att texternas innehåll övergår i handling, stannar rösten upp i medvetandet, för att sedan slå sig till ro bakom slutna ögonlock i solen. Det är början på slutet av säsongen då värmen får tiden att stanna upp. Där grönskan sakta torkar bort.

Harmoni och schizofreni borde inte rimma, men i den här musiken verkar det hänga ihop i något slags gränsland av labil skönhet. Jag börjar tänka på Steve Hillage artificiella naturskapelser filtrerade genom processorer och annan 70-tals Hi-Tech. Eller känslorna som frambringades när Brian Wilson lämnade sitt Absolute Surfparty för ett annat slags SMILE. En apatins tröghet som samtidigt öppnar upp och flippar ut. Musiken förstärker ett fenomenologiskt tillstånd där man på grund av den sävliga takten hinner bli ett med det stora i det lilla. En långsam förnimmelse av våran litenhet på en jordlott.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry