K K Null Fertile

K K Null
Fertile
Touch TO:74

Av: Sven Rånlund

Publicerad: tors, 2010-01-07 01:25

K K Null, som egentligen heter Kazuyuki Kishino, är en äkta noiseveteran. Sedan tidigt 80-tal har han sysslat med experimentell musik i vid mening. Ursprungligen gitarrist, sedan alltmer inriktad på brus och feedback, under en period fixerad vid gitarr-soundsystemet kallat ”nullsonic” (jämfört med Robert Fripps ”frippertronics”). Som K K Null har han infiltrerat andra konstarter (butoh), spelat in oöverblickbart många skivor (100+), drivit skivbolag (Nux Organisation) och förstås samarbetat med de bästa i klassen: Merzbow, Keiji Haino, John Zorn, Jim O’Rourke, Fred Frith, DJ Spooky, The Boredoms, Otomo Yoshihide…

Så vad gör en noiseterrorist på Touch, världens ledande skivbolag för sublim electronica och soundscapes? Svar: just det. Fast på sitt eget sätt. Och utan att svika noisefansen. Kazuyuki skriver att ”Fertile” började med inspelningar från en nationalpark i Australien. Han fångade ljud från en fågelflock, en skogsbrand och spelade in ”a magnificent symphony orchestra of insects, frogs and birds in wetlands just before sunset”. I studion mixades fältinspelningarna ihop med ett antal oavslutade gamla låtar. Uppenbarligen låg det ingen djupare avsikt bakom att förena olika ljudkällor och mixa digitalt med analogt. ”I felt comfortable”, skriver Kazuyuki. Det hörs. Musiken är varken tillkrånglad eller svärmiskt respektfull. Däremot organiskt omväxlande, nästan böljande meditativ, åtminstone för att vara K K Null.

Första spåret börjar dock som en chock: tio sekunder trimmad jetmotor. Djupt obehagligt i hörlurar. Attacken ger vika för en svärm mjuka elektriska toner och slagverk på något som låter som processat skrot. Så, sakta, tillbaka till inledningens blyhårda noise. Låten därefter, namnlös liksom de övriga, är en stark kontrast. Basen surrar i loopar, elektriska toner studsar rytmiskt med bara korta avbrott för intensiv noise.

Det sympatiska med ”Fertile” är hur K K Null utifrån fältinspelningarna gjort varje låt signifikativ, en egen självständig del i helheten. Det händer mycket. Extrem feedback i Merzbow-stil. Rytmiska utbrott på skrot à la Neubauten. Och ibland, i små hålrum, processade soundscapes där naturen tränger in. Inte i närheten av Chris Watson (för att nämna Touchs förste ljudarkivarie), men de analoga inspelningarna ger onekligen mixen karaktär. Berättelser från jorden, kapitel om våld och försoning, kantiga ljud och ekon, tekniska blinkningar till Mego och Raster-Noton. Det ligger åtskilligt begravt i mixen. Kanske mänskligheter. Kanske musikaliteter. Hursomhelst är det djupt fascinerande.

(Publicerad 2007)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry