Karin Rehnqvist, Composer: Live

Karin Rehnqvist
Composer: Live
Sterling Modern CDM 3002-2

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2013-06-12 19:51

Karin Rehnqvist hör väl till de mer uppskattade och exponerade samtida tonsättarna av konstmusik. Det är rätt, även om jag i den genren saknar många namn och den intensitet varmed andra musikaktörer strör inspelningar omkring sig. Det är ju ett ovanligt tilltag att låta denna musik komma ut i liveinspelningar. På skivan finns flera olika körer som tolkar hennes verk. Adolf Fredriks flickkör gör "Ljus av ljus" i tre satser, Nederlands Kamerkor "Salve Regina", Svenska Kammarkören "Till ängeln med de brinnande händerna" och Gustaf Sjökvists kammarkör gör "Hymn".

Däremellan ligger tolkningar av verk för sångare och instrumentalister. Rehnqvist har skapat en speciell, samtidigt trång, innerlig och vid klang, där folkton skaver mot det moderna arvet. Utan att gå in på detaljer tänker jag att hennes verk både vidgas och snävas åt, det är en innerlighet som riktar sig ut i rummet och in i lyssnarens innersta. Det andliga, detta obsoleta ord, är viktigt. En själisk begrundan över existentiell undran, som förankras av henne i en naiv förtröstan och då också samtidigt skräck och övergivenhet.

Hennes musik må ha religiösa förtecken, men det blir för mig en del av ett angeläget konstnärskap, som väcker människans undran inför tillvaron. Det låter stort, men det gör det bara för att alltför mycket numera studsar mot den blanka ytan. Just konstmusiken har behållit allvaret i reflektionen. Den väjer inte.
Därför är Rehnqvist en svindlande upplevelse av exalterade röst- och instrument. Uttryck som bär det vi aldrig kan forma själva, men där vi tillåts komma in.
Här finns inte bara körklanger, där oerhörda rum skapas, här finns också sökande, trängda och ilande instrumentala insatser på oboe, altsaxofon, klarinett och violin. Instrumenten ligger där utspridda i de olika verken - många är helt vokala - som formuleringar vilka borrar sig in i oss. Ett slags landmärken, där de svävande, flytande vokala insatserna kan förankras.

En rad kräver också ljudet. Det är inspelat live i olika rum, ofta kyrkor. Det ger en egenartad klang som skiftar från verk till verk. Jag tycker om det, för aldrig var denna sorts musik menad att höras liksom rensad från världen. Så med Bach, till exempel. Några av mina mest svindlande upplevelser av musik fick jag i min frijazziga ungdom av Bach i olika tyska småkyrkor. Det tänker jag på här. Ett rum litet högtidligare och viktigare än en studio eller ett vardagsrum, för här sitter jag stilla och hör, funderar, reflekterar. Rymden finns runt mig och musiken och sluter oss i samma luft. Mina andetag blir ett med ekot.

Den känslan dröjer kvar här. Musiken är mer äkta och direkt då den har med en del av karaktären i den plats där den passar bäst. Det här är en skiva som varmt rekommenderas för att den förmedlar en egenartad poesi av livsångest och livslängtan. Kalla det naivitet om ni vill. Ett försök till omedelbarhet; varför ska man nöja sig med Albert Aylers hymner - kompletteras mer än gärna med Karin Rehnqvists inte mindre verkande och uttrycksfulla musik.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry