Kassidat: Raw 45s from Morocco

Div Artister - Kassidat: Raw 45s from Morocco
Div Artister - Kassidat: Raw 45s from Morocco
Parlortone PT2004 (Dust-to-Digital)

Av: PM Jönsson

Publicerad: ons, 2013-05-29 09:44

Låtarna som jag oftast återvänt till på Dust-to-Digital-boxen Opika Pende: Africa at 78rpm är de som kommer från Nordafrika, framförallt Algeriet och Marocko, hårdsvängande berberrytmer, flera av de bästa spåren pekar framåt till den typ av ur-rai som Cheikha Rimitti och andra sångerskor senare utvecklade på 50-talet och framåt. De sex singlarna (samtliga låtar är 5-6 minuter långa) som skivsamlaren David Murray har valt ut till Kassidat: Raw 45s from Morocco hämtas från de hundratals singlar som olika skivbolag – flertalet baserade i Casablanca – släppte från självständigheten och fram till 70-talet när band som Nass El Ghiwane, Lemchaheb och Jil Jilala populariserade och urbaniserade marockansk folkmusik.

Först blev jag besviken. Bara sex låtar. Jag hade väntat mig åtminstone det dubbla. Men det är ett lysande urval, jag vet inte mycket om artisterna, men låtarna kräver att bli spelade om och om igen. Det är både män och kvinnor som sjunger, som på "Aksaid Wili Moudanine" (Ask Our Brothers the Immigrants) med Rais Haj Omar Wahrouch som sjunger vers efter vers efter vers med en kör av damer som svarar, osannolikt flyt i sången, på slutet ökar tempot, fiolen rusar iväg, slagverk flyger och jag undrar självklart vad de sjunger om. Den översatta titeln ger endast en liten vink.

Kassidat betyder poesi och en av låtarna heter "Kassidat el Hakka" (Poem of the Truth), Abdellah el Magana sjunger, flöjter och handtrumma kompar, även här är det ett enormt driv, inte helt olikt tidiga inspelningar som den tidigare nämnda Cheikha Rimitti gjorde i Algeriet. Mohamed Bergams "Zine Mlih" har mer instrument, man-kvinnor-sång, och en final med en oud (?) och en fiol som tävlar i en virvlande dans. "Ha Howa Ha Howa" är en annan slags duett, Cheikha Hadda Ouakki och Bennasser Oukhouya sjnunger inlevelsefullt och det är en direkt och extremt levande känsla i sången, handklappen och det knivvassa fiolspelet. "Sidi M´Bark" med Cheikh Mohamed Riffi har ett större sound med blås och trummor som ekar, han sjunger Marrakech flera gånger och jag tänker på gatumusik från torget Jeema el-Fnaa i Marrakech som dokumenterats på skivor och film. "Makh-Makh" – med Fatma Anounya, Jmimi och Lekbir – har en något lugnare känsla med suggestiv gnawarytm. Jag är inte säker på vad det är för stränginstrument som spelas, men misstänker att det är någon sorts gimbri.

David Murray har även sammanställt en box med musik från 78rpm-eran från Sydostasien som släpps på Dust-to-Digital någon gång i år.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry