Kemper Norton Loor

Kemper Norton
Loor
Front & Follow

Av: Joakim Norling

Publicerad: ons, 2014-12-03 23:18

Mötet mellan folkmusik och elektronika i ett skymningsland, där den uppmärksamme kan höra andar från förr kalla, tycks ha en oupphörlig förmåga att alstra ett kraftfält i brittisk samtidskultur. Det känns som om en hel generation av brittiska artister som vuxit upp med elektronisk musik och d-i-y­-mentalitet, skräcklitteratur och brittisk sjuttiotals­-tv inom loppet av ett drygt decennium utvecklat en scen som ständigt uppfinner sig på nytt och fascinerar just när man trodde att alla idéer och möjligheter var uttömda.

Det går en linje från Boards of Canada, Broadcast och Plone, över Ghost box­-artisterna till dagens mer diversifierade scen kring etiketter som Exotic Pylon, Front and Follow och More Than Human. Hauntology­begreppet må ha tappat sin lyskraft i takt med att Ghost Boxs identitet blivit mer urvattnad, men det har lett till att dagens scen både är mer oförutsägbar och splittrad (på ett bra sätt). Time Attendant, The Lowland Hundred, Hacker Farm och Kemper Norton hör alla hit. Epigoner frodas självklart, men låt oss inte ödsla tid på dem.

Kemper Nortons nya skiva “Loor” är blott den andra fullängdaren men det finns också en uppsjö ep­-skivor, samlingsspår, självsläppta kassetter och cd­r. Det är i alla fall tveklöst Nortons mest genomarbetade och genomgående tillfredsställande musik hittills. Ambienta inslag, drones, folkmelodier och fältinspelningar möts till en helhet som både känns bekant och helt originell. Framför allt har Kemper Norton en förmåga att framställa och kombinera ljud, samplingar och melodisnuttar som framkallar ett upplevt, men förvridet förflutet.

Det finns ekon av många genrer som ofta låtit musiken flöda långt och länge, noise, prog, kraut, ­i Kemper Nortons musik, men låtarna på “Loor” håller envist ett popformat på tre­-fyra, max fem- sex minuter. Och detta med ekon, suddiga minnen och röster som färdas genom tidevarven är överhuvudtaget ett genomgående tema i Nortons praktik. Skivans namn är korniska för måne och Cornwalls rika folklore är närvarande som skivans kanske främsta inspirationskälla.

I “War­barth” (det korniska ordet för “tillsammans”) går en enkel gitarrfigur på repeat men överröstas mer och mer av statiskt oväsen och ett klagande tjatter av röster som begravts långt ner i ljudbilden och skapar en känsla av att de kanaliserats direkt ur ett sedan länge förflutet, eller möjligen underjorden. Många låtar är uppbyggda på det här sättet med sjok av elektroniska ljud som bubblar upp underifrån, stiger upp ur fuktiga hedar som spöklika uppenbarelser. Statiskt krackel hämmar förbindelserna och de röster som tränger fram är förvrängda, kusliga minnen av smärta och sorg.

På några spår pratsjunger, emellanåt falskt, Kemper Norton själv traditionella folksånger ­med texter om kärlek och svärta ­och hans röst är då, i bjärt kontrast till skivans ljudbild i övrigt, konstlöst närvarande mitt i rummet. Då är han förvaltaren av en tradition, återberättaren av en myt, en sorg, ett sår som bevarats genom århundraden. Inga digitala trollerier får förvränga en historia som överlevt krig och katastofer. “All Through the Night” är en av dessa sånger och en av skivans höjdpunkter. Den entoniga, repetitiva sången, spraket från en brasa och en kuslig drone, mer behövs knappt för att skapa magi.

“Loors” andra höjdpunkt, “Helston 91”, är atypisk på så sätt att det är skivans enda riktigt beatbaserade låt men på andra sätt är den vintage Kemper Norton: ett myller av drones, ljud och röster (bl a samplade från folkduon Lutine) ämnade att frammana minnen från en av barndomens festivaler i Helston, Cornwall, där en av de äldsta hedniska traditionerna i Storbritanninen upprätthålls varje år i början av maj. Här dansas The Furry Dance till en uråldrig, aldrig nedtecknad melodi, men den dans som “Helston 91” bjuder upp till är lika mycket den klumpiga, snedtändande tonåringens som den hedniska ritens, på samma gång mer skrämmande och sannare än traditionen.

Det har varit ett fint år för brittisk experimentell pop som på olika sätt kombinerar element från folk, electronica och drone med en stark känsla för platsens själ eller ande. Time Attendant “Bloodhounds”, The Lowland Hundreds tredje självbetitlade album och senast alltså “Loor”. Det blir intressant att följa dessa och andra relaterade artisters fortsatta utveckling och om de lyckas fullborda ännu en metamorfos av traditionen.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry