Keränen: Moon Over Torrelorca

Keränen
Moon Over Torrelorca
Ljud & Bild Produktion, LBP002

Av: Sven Rånlund

Publicerad: tis, 2011-08-23 23:54

Tommi Keränens förra soloalbum Bats In The Attic (PicaDisk) var en massiv mangling i samma anda som musiken han gör i Testicle Hazard, då tillsammans med Lasse Marhaug. Möjligen lite mer dynamisk och varierad. Nya Moon Over Torrelorca är något helt annat, men så är skivan inspelad på EMS i Stockholm. Och titeln, som morphar mellan Cans Soon Over Babalumba och Mumintrollet, den senare genom att Tove Janssons 50:e seriestrip i dagstidningarna på 50-talet bar just titeln Mumin på Torrelorca. Se där en ordlek man svårligen härleder ur musiken, om det nu inte var svinkallt i Muminland.

Moon Over Torrelorca är musik för glaciärer. En låt, nästan en timme lång. Ett isberg, en monolit, en snurrande ljudskulptur. Går man på toa står den på samma fläck när man kommer tillbaka – nästan, men inte riktigt, förskjutningen i perspektiv är de små förändringar av frekvenser som uppstår när materialen gnider och glider.

Tommi Keränen är stark i studion, skivan är extremt välljudande, hans elektroniska komponenter oscillerar till mörkt, sublimit behag. En oktavering som introduceras 25 minuter in i skivan skjuter in som en luddig pil – den är inte obehaglig, inte heller förlösande som höga tjut kan fungera. Det är bara ensligt och vackert, kanske inte heller så mycket mer, musiken öppnar sig inte, är inte på väg någonstans. Den är, och det gör den bra.

För en ljudguru som Keränen är det ett estetiskt val att behålla element från liveupptagningar: fotsteg, en skrapande stol, ett dovt slammer. Det gör musiken på skivan än starkare, nästan kuslig, som om i de elektroniskt böljande ljudvågorna det rymdes minnen, förnimmelser av tidigare liv. Spöket i maskinen? Kanske bara Mumin.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry