The King of Herrings

David Stackenäs Joe Williamson Phil Durrant
The King of Herrings
jedso 3

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2010-02-03 22:05

Jedso Records ser anspråkslösa ut men arbetet är utsökt. Snygg cover art, vacker klassisk lay out och förstås intressant musik.

Det är spänstigt och muskulöst. Williamsons bas mullrar och rullar med de andra omkring sig. Stackenäs har något kompromisslöst över sitt spel. En trohet, där han vaktar på de små ljuden, och jag känner igen hans smattrande ivriga fingrar över strängarna. Hans ljud är skärande skarpa. Sliter och river, samtidigt som han kan slänga in små ljudklungor. Det känns som att skära i huden med rakblad. Och Durrant är ofta påpassligt där och strör salt i såren.

Williamson är mest upprättstående och bullrig. Det skapar en spänning mellan honom och de andra. Framförallt tycker jag han och Stackenäs arbetar från olika utgångspunkter. Det kan ofta vara stimulerande. Särskilt om de efter ett tag lyckas få grepp om varandra. När de stillar sig och enas om ett par parametrar, ofta repetitiva småljud, blir jag mindre uppmärksam. Desto roligare när de tre rycker och sliter som i ett sannskyldigt familjegräl, till exempel i slutet av andra stycket, Controlled remote control. Kontroll har de men den är på gränsen ibland. Och här är Stackenäs en briljant envis tjurskalle, som inte ger efter på många minuter för de andras ack så våldsamma försök att övertyga. Resultatet är skivans kanske mest lysande musikstund.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry