kÖök: Imber, Wiltshire

kÖök
Imber, Wiltshire
Va Fongool, VAFCD011

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: sön, 2014-12-14 17:12

Imber, Whiltshire. Staden som 1943 tömdes på sin population för att bli militärläger för de allierade styrkorna. Befolkningen avvisades och fick inte återvända, inte ens efter krigets slut. Staden kom sedermera aldrig att användas av militären så man övergav sina hem för... ingenting. Spökstad är ett passande ord, och den känsla av övergivenhet, tomhet och upphörande av tid är något som Jørn Erik Ahlsen och Stian Larsen i norska duon kÖök tagit väl till vara på när de skapat musik med inspiration från Imber, Wiltshire.

Musiken är ödslig och ganska mörk. Tomheten är tongivande. Två preparerade gitarrer och elektronik skapar drones som för tankarna till den plats där endast byggnaderna talar. Det är långsamt men samtidigt ändå lite otåligt. Om man nu ska bygga upp soundscapes, varför byta vy så ofta att vi inte riktigt hinner titta efter och supa in omgivningarna? Jag hade önskat att de kunde sträcka ut musiken i långa långsamma improvisationer som får tid och utrymme att landa, för då får även jag tid och utrymme att verkligen lyssna och komma in i musiken och först då triggas fantasin på allvar. Nu hinner jag inte riktigt med i svängarna och jag känner mig stressad. Istället för sju korta spår på 40 minuter vill jag nästa gång höra ett långt spår på 40 minuter. Då skulle det kunna bli riktigt intressant.

På två spår var gästar Guro Skumsnes Moe på kontrabas och Dag Erik Knedal Andersen på trummor. Skumsnes Moe har jag hört tidigare i improgruppen Sult och jag är ärligt talat inget fan av hennes basspel. På ”Evacuate” är det en tämligen uttjatad stråkdrone hon bidrar med, mycket intetsägande. Men på ”Bell Inn” å andra sidan låter hennes stumma träiga spel härligt organiskt mot de elektriska störljuden från gitarrerna. När Knedal Andersen gästar på trummor blir det mer främmandegörande, ljudskapande impro, man hör inte att det är trummor. Intressant är att dronandet försvinner. Detta är ett välkommet andningshål och låter riktigt fint.

Trots den spökliga stämningen är det ganska behaglig, harmonisk musik. Tankarna går ibland till Sigur Rós och deras svepande ljudvärldar. Men jag är inte övertygad. Det känns lite för enkelt. kÖök spelar på en bra historia, det är berättelsen om spökstaden som räddar detta projekt. Om man har en så här bra historia skulle vilken suggestiv musik som helst kännas talande och passande. Om man tänker bort allt detta och bara lyssnar på musiken låter det tyvärr som så mycket annat. Gitarrdrones är lurigt. Imber, Whiltshire är en skiva som inte känns helt lyckad men inte heller misslyckad. Det är rätt bra. Eller? Ok, jag köper det. Fast inte rakt av.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry