Krautrock Cosmic Rock and its Legacy, Elektronische Musik: Experimental German Rock and Electronic Musik 1972-83

Diverse Artister
Krautrock: Cosmic Rock and its Legacy, Elektronische Musik: Experimental German Rock and Electronic Musik 1972-83
Black Dog Publishing, Soul Jazz SJRCD213 (BAM)
Krautrock
Cosmic Rock and its Legacy
Black Dog Publishing

Av: PM Jönsson

Publicerad: tis, 2010-05-04 13:33

Det verkar som Julian Cope har bestämt sig. En uppdaterad variant av Krautrocksampler (1995) kommer inte. Punkt slut. I så fall skulle han behöva skriva om den och det vill han inte göra. Nåja, i höstas kom det en ny bok som täcker in många områden inom den tyska musikscen som placerats inom parapaplybegreppen kraut och kosmische. Perfekt läsning i samband med att Soul Jazz nya dubbelsamling snurrar i stereon. Elektronische Musik: Experimental German Rock and Electronic Musik 1972-83 är såvitt jag vet den bästa samling som släppts i sitt slag. 6-cd-boxen Krautrock - Music for your Brain (Target) är extremt ojämn, med alldeles för mycket dålig hårdrock.

Självklart saknas några namn i Soul Jazz kollektion – som Kraftwerk, Klaus Schulze och Agitation Free – men det är en smakfull och spännande mix som plockar godbitar från olika grenar av det kosmiska musikträdet, visar upp bredden, och lyfter fram bortglömda namn likaväl som Neu!, Faust, Cluster, Popol Vuh, Ash Ra Tempel och andra givna namn. Ibland med oväntade låtval, som Cans ”A Spectacle” från 1979 och Tangerine Dreams ”No Man's Land” från 1983. De här exemplen kanske vilseleder nykomlingar, men ställer begreppen lite grann upp och ned, hm, man kanske skulle leta upp de sena Can-skivorna och försöka ta itu med Tangerine Dreams bespottade 80-tal.

En av de mest läsvärda texterna i Krautrock: Cosmic Rock and its Legacy är författaren Michel Fabers essä ”Im Glück” där han problematiserar icke-tyskars fascination för den här eran, blandar självbiografiska minnesbilder med insiktsfulla kommentarer. Men mest handlar texten om band som Grobschnitt, Jane, Puhdys och Eroc. Kommersiellt framgångsrika i Tyskland, men negligerade av krautfantaster som, ja, vad skrev jag innan, dålig hårdrock… Michel Faber noterar att många tyskar han träffat inte är det minsta intresserade av Neu! eller Faust, men kan snacka Bob Dylan-bootlegs och jazzteori i timmar. En tankeväckande och underhållande text, som bryter mot de övriga essäerna, till exempel David Stubbs initierade introduktion, Erik Davies kosmiska idéhistoria och Ken Hollings intressanta artikel som bland annat tar upp Karlheinz Stockhausen, Peter Thomas och Joseph Beuys som väsentliga byggstenar till det sena 60-talet och 70-talets tyska musik.

Större delen av boken innehåller artist/band-porträtt och små kapitel om skivbolag och nyckelpersoner som producenten Conny Plank. Ett rikt bildmaterial, jag gillar det, man vill gärna se skivomslag och arkivbilder. De medverkande skribenterna kan sin sak, The Wire-folk som David Keenan och Brian Morton, och andra krautexperter. Jag läser med största intresse om det jag inte känner till sedan tidigare, som texterna om några band/artister som även finns med på Soul Jazz-samlingen - Between (Peter Michael Hamel) och Gila – liksom mer obskyra band (åtminstone i mina öron) som Witthüser & Westrupp, Floh De Cologne, Xhol Caravan och Anima.

Men även texterna till de kända namnen är lockande ingångar. Jag får till exempel lust att utforska Conrad Schnitzler närmare och köpa La Düsseldorfs samtliga skivor. Något jag inte visste var att en av skivbolaget Kuckucks grundare, Eckart Rahn, är mannen bakom det Arizona-baserade skivbolaget Celestial Harmonies som bland annat släppt 17-cd-boxen The Music of Islam. Något som saknas? Hm, kanske Dyzan. Och Yatha Sidra. Och en text som kopplade samman musiken ännu mer med politik, många av banden var barn av 68-rörelsen, och även andra konstyttringar, som film och bildkonst, kunde fått större plats.

En anmärkning mot Elektronische Musik... skulle vara att några band – Can, Harmonia, Popol Vuh, Amon Düül II – har med två låtar. Jag hade hellre sett att ännu fler band sållats in i urvalet. Sammanlagt sju låtar kopplade till Neu!/Harmonia/Cluster. Å andra sidan är det svårt att kritisera musiken och kul med en udda låt som Dieter Moebius miniatyr ”Hasenheide”. Soul Jazz vurm för klubb/rytm/dans märks främst i Can-låtarna ”A Spectacle” och ”I Want More”. I stort är det en mycket kittlande samling, från Neu!/Harmonia-motoriken till hippierock, elektroniska föregångare som Cluster och tidigare nämnda Conrad Schnitzler vars ”Auf Dem Schwarzen Canal” torde inspirerat Blixa Bargeld och Einstürzende Neubauten. Manuel Göttschings sologrejer saknas, men här finns Michael Bundts ”La Chasse Aux Microbes”, från 1977, som pekar framåt till 80-90-talens techno. ”Filmmuzik” med E.M.A.K. är en annan elektronisk pärla, motorisk, melodisk ur-synth.

Det mer pastorala stråket utforskas av Gila, som inte låter tyskt överhuvudtaget, det är brittisk och amerikansk folkrock hela vägen. Även ”Morgengruss” av Popol Vuh har ett amerikanskt sound, ja, inte lika tydligt på ”Aguirre”, temat från Werner Herzogs film, som är germanskt ödesmättad. Ash Ra Tempels ”Daydream” doftar också av Kalifornien, det har jag inte riktigt tänkt på tidigare, Manuel Göttsching som en Tysklands Jerry Garcia. De långa hippieprogfunklåtarna med Ibliss och Kollectiv är rätt sköna (flöjtorgier!), men jag föredrar Amon Düüls ”Wie Der Wind Am Ende Einer Strasse” och – inte minst – mantramagin med Between och Deuter. Blicken är riktad österut. Till Indien.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry