Kullhammar, Aalberg, Zetterberg: Basement Sessions Vol. 2

Kullhammar Aalberg Zetterberg
Basement Sessions Vol. 2
Clean Feed CF 293 CD

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tis, 2014-08-26 13:49

Modern jazz rubriceras detta. Alltså en övergripande musik som inkluderar sisådär femtio- sextio års utveckling. Musikerna må vara hur personliga och experimentella som helst men både väv och varp kommer från old school, den äldre jazzens förråd. Att lyssna på skickliga mästare av den sort som Jonas Kullhammar är som att höra någon närgånget berätta om sina älskade, nyss uppstigen ur den gemensamma bädden. Eller badet eller var man nu föredrar kärleken. Varmt, ångande, doftande - och mycket närgånget berättas om denna andra som nyss var där.

Med fast hand och stort hjärta driver trion musiken framåt. I första låten spelar Kullhammar Taragoto, vilket ger en ihålig, litet spännande klang. Sopranen som följer sedan är fast i konturerna och varm. Musiken rinner som lava genom fingrarna. Torbjörn Zetterbergs bas och Espen Aalbergs trummor är fantastiska. Tillsammans blir de kroppen Jazz, den de älskar över allt annat. En felfri varelse det gäller att beskriva så intimt det går. Jag kan inte hjälpa det: det görs på det där grabbiga viset.

Bäst tycker jag om Kullhammars tenorspel i ”Mosorobie Blues”. Han nickar förtroendefullt till John Coltrane, och då den Trane som spelade Hard Bop under sena 1950-talet. Det är så virtuost det blir då någon älskar det som skickligheten och passionen passar till. Kanske i mina öron bland de bästa instrumentalinsatser han gjort på platta?!

Godis och lyx för alla sanna jazzdiggare som tycker Michel Doneda eller Christine Abdelnour är jobbiga.

Själv slörpar jag i mig men känner mig ganska mätt och medvetslös efteråt och börjar fundera över varför jag hört på alla dessa intimeteter utan invändningar.
Nu ska jag sätta på Coltranes Blue Trane !

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry