Lambchop Damaged

Lambchop
Damaged
City Slang 1041092 (V2/BAM)

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: tis, 2009-11-24 11:22

En av Lambchops största styrkor är Kurt Wagners säregna röst. Obarmhärtigt fångar den lyssnaren och tillför en extra ingrediens som gör att helheten aldrig tillåts bli konventionell. Dessutom rör hans sällsamma, bistra vardagslyrik om i grytan på ett välgörande sätt. Ju vackrare och mer storslaget det musikaliska anslaget är, desto större chans att Wagner plötsligt kommer att slänga in ett ”fuck”, ”shit”, ”piss”, ”damn”, ”dick” när man minst anar det. Kontrasten blir ofta markant och jag hajar till som lyssnare, mitt i något som jag trodde var trygg mark.

På sina tidigare skivor har Lambchop-kollektivet ofta rört sig i en sfär som hämtat lika delar inspiration och stoff från den amerikanska country- respektive soultraditionen. Ibland har de hamnat farligt nära pastischer, men oftast har det traditionsbundna medvetet liksom vridits en aning ur led. På ”Damaged” spelar gruppen relativt genrelös musik. Det är lågmält, lugnt och följsamt framfört, med sublima crescendon på de rätta ställena. Element från tidigare nämnda fåror finns där i bakgrunden, men för det mesta låter det helt enkelt som Lambchop, anno 2006. Hantverksmässigt har gruppen nu finslipat sitt uttryck till fulländning.

Låtarna är inledningsvis vaga och en smula kryptiska, men albumet växer för varje lyssning. På ett par ställen, ”Paperback Bible” och ”Fear”, bryter man framgångsrikt med vedertagna låtstrukturer till förmån för fritt associativt flyt. Men endast i avslutande ”The Decline Of Country And Western Civilization” hettar det till rejält. Här lossar bandet förtöjningarna, bankar formligen fram sanningen (om musikbranschen?) och släpper fram både ilska och intensitet. Överlag tar dock det lugna och mjuka anslaget kommandot, i sammanhanget ändå en styrka snarare än en svaghet.

Idén med elektroniska ”interludes”, som broar mellan spåren, fungerar dock bättre i teorin än i praktiken. Mellanspelen, som smart nog bygger på samplingar från skivans övriga spår, blir tyvärr lite försiktiga och intetsägande. Avsikten är antagligen att binda ihop albumet tematiskt, men det blir mest en försynt ursäkt, och den goda tanken blir liksom bortprocessad. Här hade det funnits utrymme för mer vågade grepp.

(Publicerad 2006)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry