Lasse Marhaug & Mark Wastell Kiss of Acid

Lasse Marhaug & Mark Wastell
Kiss of Acid
Monotype Records 033

Av: Mats Almegård

Publicerad: tors, 2011-08-25 21:59

Jag närmar mig Kiss of Acid med viss försiktighet. Kontrollerar minst två gånger att ljudnivån är bra under medelvolym på stereon och tar försiktigt på mig mina hörlurar. Efter att ha lyssnat på norske noisekungen Lasse Marhaugs tidigare alster och samarbeten, efter att ha sett honom blåsa hål i Mimerlaven på Norbergfestivalen (nja, inte på riktigt då, men är det någon gång betongen kunde ha brustit så var det då) och efter att ha läst en intervju med honom i en gammal The Wire från 2006, är det lätt att bli försiktig och ta det lilla lugna. I intervjun då sa han: ”Noise is simply something I like to listen to, it feels good. I love distortion. When you push things to their breaking point and it starts taking new shapes and colours, it is endlessly fascinating, mysterious and beautiful”.

Men noiseattacken som jag förväntat mig kommer inte. Faktum är att jag inte hör någonting. Inte förrän jag har skruvat upp volymen rejält. Första delen av Kiss of Acid är i princip tyst brus och försiktigt skrapande ljud. Hela tiden med ett vakande öga mot volymratten fortsätter jag lyssna och bara väntar på att Marhaug ska dra reglagen i botten och ge ökad näring till min pipande tinnitus. Men så särskilt våldsamt blir det aldrig.

På Kiss of Acid har Lasse Marhaug behandlat och bearbetat ljudupptagningar av Mark Wastells tamtam-spel. Dessa inspelningar gjordes 2004 och året därpå komponerade Marhaug Kiss of Acid utifrån dessa. Varför det dröjt så länge att få ut materialet är en gåta. Inte för att det gör något.

Av tamtaminstrumentet hörs dock inte mycket. Förutom i det första av styckets två crescendon. Mellan 8 minuter och 15 minuter in, Efter det inledande lugnet, byggs ett crescendo upp och där blir ljudet mer metalliskt och mindre brusigt. Men i princip skulle det kunna vara inspelat av vilket metallobjekt som helst. Det pulserande vinande ljudet ligger som en fond mot ett mer storslaget metalliskt ljud, som närmast påminner om klangen i stora och tunga kyrkklockor. Efter femtonminutersstrecket är det som att någon drar ur kontakten och allt blir tyst en kort stund. Sedan byggs stycket upp på nytt – mot ett crescendo som i Marhaugs värld väl enbart kan kallas för stillsamt.

Kiss of Acid är en vacker meditation, ett närmast rituellt sätt att närma sig ljud och musik som ligger långt ifrån noiseattacker och skrikande maskiner. Ett mycket vackert och melankoliskt stycke musik.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry