Last Exit Köln

Last Exit
Köln
Atavistic Unheard Music Series ALP252CD/Border

Av: PM Jönsson

Publicerad: mån, 2009-11-02 00:17

Den sista utgången. Den sista utvägen. Bara ett håll att gå, ingen återvändo, rakt in i kaoset. Ingen fallskärm. Ingen kompass. Bara in. In. In. In. Det må bära eller brista. Trycket är totalt från första stund på Last Exits liveplatta ”Köln”. Inspelad 12 februari 1986. Utgiven på ITM. Nu släppt på nytt i Atavistics suberba ”Unheard Music Series”. Peter Brötzmann (tenorsax), Sonny Sharrock (elgitarr), Bill Laswell (sexsträngad bas) och Ronald Shannon Jackson (trummor) ger dig ingen ro.

När jag recenserade en konsert med Peter Brötzmann, Peter Fries-Nielsen och Peeter Uuskyla för några år sedan skrev jag att det var hårdare än Slayer eller något liknande. Mest för att förhoppningsvis få yngre läsare att upptäcka att frijazz kan vara betydligt mer omskakande än den mest extrema metal. Kopplingen till stenhård rock är väl egentligen inte särskilt relevant när det gäller Brötzmanns dansksvensktyska trio som han spelat mycket med de senaste tio åren. Men ”supergruppen” Last Exit var definitivt hårdare än Slayer.

Bill Laswell är idag mest känd som en lapptäckemusiker som remixar Miles Davis och dyker långt ner i dub, reggae och världsmusik. Men i mitten av åttiotalet var han inne i en metalfas och producerade till exempel Motörheads album ”Orgasmatron”. Han tokfladdrar med den sexsträngade basen, vandrar på mäktiga basgångar, pumpar pumpar pumpar. Ännu mer imponerar Sonny Sharrock som måste vara en av alla tiders främsta gitarrister. Han var en av de första gitarrister som spelade avantgardejazz i slutet av sextiotalet - med Pharoah Sanders, Herbie Mann och på en rad soloskivor - och, ja, vad ska man säga, det låter som han trasar sönder strängarna, vrider ut och in på riff och ackord, spelar blues, slideglider, vadar i dissonans; han fixar vadsomhelst med en helt egen stil. Ronald Shannon Jackson växte upp med Texasblues innan han började spela med Albert Ayler, Charles Mingus, James Blood Ulmer, Ornette Colemans Prime Time och andra storheter. Han attackerar trummorna ohämmat. Och den stora tyska björnen blåser i saxofonen som han vore från en annan planet.

Tydligen var gruppens allra första konsert i Zûrich 1986 helt improviserad och orepeterad. När de landade i Köln hade de blivit varma i kläderna. En av låtarna, ”Brain Damage”, är komponerad av Shannon Jackson som även sjunger och skriker. Resten är kollektiva skapelser, säkerligen till 98 procent improviserat. Det startar med den 19 minuter långa ”Hard School” och rinner vidare med den nämnda "Brain Damage” och tre andra kortare utbrott mellan två och sex minuter. Många yrselframkallande solon - i synnerhet av Brötzmann och Sharrock. Men Last Exits storhet ligger såklart i helheten. De fyras gäng in i fläsket. In i köttet. In i njuren.

Last Exit var ett fantastiskt band och ”Köln” är en enorm skiva. Ett vitalt, omtumlande dokument. Även om mycket annat kom i vägen existerade Last Exit fram till Sonny Sharrocks död 1994. De gjorde en studioplatta på Virgin (!) 1988 - ”Iron path” - och ett knippe liveskivor. Hoppas att rubbet ges ut på nytt.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry