Le Corbeau

Le Corbeau
Evening chill/Montreal of the mind
Fysisk Format FY010

Av: Jens Holmberg

Publicerad: tis, 2009-09-22 01:24

De senaste åren har jazzmusiken varit det mest intressanta som kommit från vårt grannland i väster. Rockmusiken har det varit lite sämre med, men nu har jag hittat Le Corbeau. Det är ett soloprojekt från Øystein Sandsdalen (Serena Maneesh och Angora Static) med vänner. Enligt honom själv är projektet ett resultat av ett antal imaginära scenarion och vykort från ett sinnestillstånd han befann sig i under en snötung turné med Serena Maneesh i Montreal.

Precis som titeln antyder, om den refererar till Henri-georges Clouzot film-noir från 1943, finns det en känsla av svärta över Le Corbeaus musik. Det är mörkt och dystert. Jag kan föreställa mig att bandet skulle kunna uppträtt på One Eyed Jacks – det skuggomslutna casinot i Twin Peaks – den känslan förmedlar musiken. Introverta och sparsmakade coolhet varvas med en antydan av shoegazeing. Sandsdalens gitarr är hela tiden i fokus och i ena stunden hör man John Faheys primitiva gitarrmönster, för att i nästa stund höra brötiga utflykter a la Sonic Youth.

Musiken går helt på känsla och den tekniska elegansen har lagts åt sidan. Till och med sången har anpassats till stämningarna, eftersom sången uteslutande sjungs på franska. Det speglar kanske att skivan kom till i Kanada, eller så är syftet att förstärka de poetiska dragen. I vilket fall som helst gillar jag det. Speciellt när musikern Sissyfus glimrande klarinettspel får sällskap av franska ord och pigga jazztrummor.

Øystein Sandsdalen säger själv att han inspirerats av Godspeed You Black Emperor!, men utan att ha lyssnat på dem under de senaste åren. Det gör att det i sin helhet känns autentiskt och Le Corbeau framstår inte på något vis som några dyrkare. Nej, snarare tvärtemot. Bandet visar upp det mod som jag saknat i norsk rockmusik. Jag hoppas att det här är ett projekt som kommer att leva vidare. Det enda felet är egentligen att skivan är över så snabbt. 28 minuter underbart är nämligen alldeles för kort.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry