Lejaren Hiller A Total Matrix of Possibilities

Lejaren Hiller
A Total Matrix Of Possibilities
New World Records 80694-2
(elektroakustisk)

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tis, 2009-09-29 23:36

Lejaren Hiller (1924-94) är en i raden av amerikanska tonsättare som utvecklat en egensinnig oortodox stil i förhållande till de europeiska föregångarna och modernisterna. Där går en säregen linje från Charles Ives och Harry Partch fram till John Cage. Hiller utbildade sig till och verkade som kemist, men musiken fanns hela tiden som en stark drivkraft. 1958 lämnade han kemin för musiken och blev en av de första att undervisa i elektronisk musik på högskolenivå i hemlandet. De sista åren präglades av ett tragiskt borttynande i alzheimer.

Hans verk är en märklig blandning av datorskapad, elektronisk och akustisk musik. Charles Ives kan lugnt sägas vara en av Hillers förebilder, även om tonspråket och klangbilden är olika. Men jag vill med det påståendet understryka hur eklektisk Hillers musik låter. Stilar bryts mot varandra och blandas friskt. Plötsliga kast och stilbrott är legio. På detta album presenteras tre verk. Först "Computor Cantata" från 1963 för kammarensemble, sopran och dator; sedan den sjätte stråkkvartetten från 1973; sist "A Portfolio for Diverse Performers and Tape" från 1974. Stråkkvartetten är på sitt vis mest konventionell, om man nu kan använda det begreppet om Hillers musik, men också den är fylld av plötsliga musikaliska hänvisningar och överrumplande brott i flödet.

Hiller verkar inte ha några som helst tankar på att framstå som originell mer än i blandningen av kärva, expressiva och ibland vilt gestikulerande uttryck för stråkarna. I datorkantaten uppträder den syntetiska musiken närmast som ett slags solist, som litet avmätt förnämt kastar in sina tonslingor. Också här kränger musiken betydligt. Oförenliga delar limmas ihop grovt. Brottytorna är taggiga. Det är mycket märkligt att höra, och idag för mig låter detta stundtals som en parodi på modernismen. Men i grunden anar jag en viss munter uppsluppenhet i denna brist på allvarlig konsekvens. Litet härligt är det allt att utsättas för denna ystert torktumlade musik.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry