Lennart Persson_Sånger om sex

Lennart Persson
Sånger om sex, Gud och ond bråd död
Reverb (Bok)

Av: Thomas Millroth

Publicerad: sön, 2009-10-04 21:03

Upplägget är rakt igenom givet. Enkelt, översiktligt, generöst. En låttitel och artist presenteras i varje artikel. Först bläddrade jag fram till mina favoriter, sedan dem jag hört. Först efter litet läsande kryss och tvärs hamnade jag slutligen hos musikartister jag inte brydde mig så mycket om.

Alltså, när jag läst om Patti Smiths "Horses" tre gånger, försjunkit i Lennart Perssons formuleringar kring Robert Johnson eller den unge Muddy Waters, återstod slutligen bara texten om "Thirteen Women" med Bill Haley. En avskyvärt pubertal låt av en förvirrad medelmåtta.

Lennart Persson verkar dela min åsikt, men skriver ändå en av bokens mest essäistiska läsvärda stycken kring atombomben och dess historia, ett ämne som ju även speglat sig i musiken. ”Men,” skriver Persson, ”den mest aningslösa av det kalla krigets många betraktelser över atombomben och dess verkningar måste vara låten Thirteen Women.” Den skrevs och spelades in 1953 av den strax bortglömde Dickie Thompson. Om det inte varit för att Bill Haley gjorde den på en singel året därpå med sin berömda b-sida som togs med i tonårsfilmen "Vänd dem inte ryggen" 1955 hade femtio års välförtjänt arkivdamm täckt dumheter som: ”I had thirteen women/givin´ everything they could.” Vad säger man om denna a-bombs-undergångsvision? Lennart Persson gör det bestämt, bildat, elegant – och faktiskt med stor dos beundransvärd folkbildningsanda. Det gillar jag.

Hans bok blir alltså ett slags kulturhistoria. Han finner konturer på oförglömliga formuleringar, där han elegant undviker de gängse formlerna för de populärkulturella myter han ju tar sig an. Då vi läser om födelsen av ett av musikens storverk, Little Richards "Tutti Frutti" lyckas han fånga både dennes tveksamhet, skaparvånda, och faktiskt också snudda vid litet böghistoria. Och det nya som här skulle födas beskriver han inte som om det var en dynamitard framför miken utan som ”en upptuperad och mascarakletig pellejöns”. För så kan Lennart Persson skriva. Han startar i det litet ovidkommande och förbisedda, där han läser tecknen.

Nå, hur var det han skrev om Robert Johnson då? Apropå den enigmatiska "Hell Hound on my Trail" konstaterade han, att ”terror och rädsla med sådan klaustrofobisk tyngd har sällan bevarats på skiva. Det är också få som i efterhand vågat sig på att tolka just den låten, och ingen av tolkningarna förtjänar att nämnas.”

Varje kapitel avslutas med ytterligare utblickar, han bjuder på kunskaper om inspelningar och besläktade artister. När jag för femtielfte gången slagit ihop Lennart Perssons "Sånger om sex, Gud och ond bråd död", har jag bredvid mig en lista på artister och låtar jag inte hört, men som jag vet att jag tycker om, och det är Lennart Perssons förtjänst: Macy Skippers "Bop Pills", The Handsome Familys "Teslas Hotel Room", Laura Lees "Women´s Love Rights", The Four Tops "Bernadette", Harry Dean Stantons "Across the Borderline", Moon Mullicans "Seven Nights to Rock", Emmylou Harris "Bang the Drum Slowly", ja, jag kanske till och med kommer sträcka mig till Louis Prima…

Och så plockar jag fram och lyssnar igen på John Lee Hooker, Muddy Waters, Ray Charles, Mose Allison, Big Mama Thornton och alla de andra. Och konstaterar hur lyssningen nu ändrat sig.

(Publicerad 2008)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry