Lise-Lotte Norelius: Existentiell Tremor

Lise-Lotte Norelius
Existentiell Tremor
Firework Edition Records FER 1106

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tors, 2012-12-20 16:42

Livs levande inspelningar med klockor, vibrator, thermosflaska, babusjka-dockor och en massa annan stor och liten elektronik. Elektriciteten i centrum. Som ofta. Då finns anledning att fundera över varför somlig sådan musik låter så bra medan annan bara täpper igen intressanta håligheter.

Den här musiken skapar håligheter, rum, labyrinter. Lise-Lotte Norelius kommer nära ett konstverk med funnen konst, upphittade föremål som får nya roller. Där de kan agera som i drömmar: håligheter och sinnen, rum och syn. Det var kanske något åt detta håll Erik Lindegren tänkte på – eller kunde ha föreställt sig – då han döpte ett dansstycke av Birgit Åkesson till ”Öga sömn i dröm”. Smaka på det då ni lyssnar på Norelius! Så självspeglande och självöppnande och språkligt rytmiskt drivande är nämligen Norelius musik.

Ljuden känns igen. Väckarklockor och annat. Somligt blandar sig till något slags diffus materia. Det särskilda med Norelius är hur hon ger varje ljud en puls, en rörelse. Hon bygger upp stegringar, sammanpressningar och lager på lager i rörelser. Det finns, tycker jag, en musikalisk känsla som måste emanera från hennes erfarenheter som slagverkare. Hon observerar och levererar helhet och detalj på samma gång.

Musiken är en klangkropp som lunkar, rör sig, svävar, lättar och alltid med en frenesi, som dock aldrig tätnar till oigentränglighet.
Norelius skapar intensiva, nervösa, rörelser. Ibland låter hon som en modern positivhalare.

Pulsen är kanske det som skiljer bra från dåligt i detta område, liksom genomskinligheten. Jag har hört verk av Rolf Julius som i sin lågmäldhet äger samma syrsekvirrande envetenhet. Varje ljud förvaltas som en aktör i ett stort collage. Bit läggs till bit tills skivan är slut. Då är allt tätt och oemotsägligt.

Samtidigt är denna musik undflyende och stannar kvar i minnet precis som det drömlika tillstånd där alla föremål förvandlas, som känns som en botten i den. Det flyktiga fångat i åtta djupt personliga stycken.

Jag vet att det här är bra. Hör sen!

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry