To Live and Shave in LA_The Grief That Shrieked to Multiply

To Live and Shave in LA
The Grief That Shrieked to Multiply
Monotype Records mono056

Av: Johan Redin

Publicerad: ons, 2013-07-10 14:14

Tja, 3 cd:n om vardera dryga 78 minuter samt en fjärde skiva som download på strax över 80 minuter. Nästan fem och en halv timme att avnjuta, om man har en arbetsdag till övers, eller en instundande semester. Liksom en tjock roman som man aldrig vill skall ta slut är det ju knappast fel med en ocean av musik, men är romanen måttligt roande börjar man bara att räkna antalet sidor som återstår innan det hela är över, eller helt sonika lägger den på återvinningen.

Det senare hör nog till The Grief That Shrieked to Multiply, ett projekt som för mig är helt omöjligt att begripa vitsen med, varken från bandets eller bolaget Monotypes sida. To Live and Shave in LA är ett slags experimentellt noisekollektiv som startade i början av 1990-talet av Tom Smith, Rat Bastard och Ben Wolcott. Tydligen har de en fet amerikansk undergroundstatus, där stjärnor som till exempel Thurston Moore har dykt upp i något sammanhang. Här finns dock ingenting av To Live and Shave in LA utan istället 72 remixer av deras material. Större delen är gjorda av för mig helt okända förmågor. Namn jag känner igen är Howard Stelzer, Carlos Giffoni, Aaron Dilloway, Blevin Blectum, Philippe Petit, 16 Bitch Pileup, Wolfram, Duran Duran Duran, C. Spencher Yeh, Kevin Drumm, Sudden Infant och några till.

Är man mer förtjust i dessa akter än To Live and Shave in LA, vilket jag misstänker är sannolikt, är det lätt att bli besviken eftersom det inte finns någon indexering på cd-skivorna. De rymmer alla blott ett enda spår, utan tidsangivelser på konvolutet. Så det blir till att sitta snällt och gissa och grunna, om det roar en.

Aha! koncept! skriker vi av förtjusning och förlåtelse. Nej. Det hela känns mer eller mindre hopplöst, liksom hela idén med remixer över huvud taget. Musiken är inte alltid på skam, mycket går säkert att lyssna till. Och visst är det en smula intressant att det är tämligen ansträngande att ta reda på vem det är, eller vad som remixas. Men på det hela taget är det nog så att detta mer får utgöra en varningstext än en recension.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry