Locrian & Christoph Heemann

Locrian & Christoph Heemann
Locrian & Christoph Heemann
Handmade Birds HB-DI040

Av: Jens Holmberg

Publicerad: tors, 2012-08-30 22:01

Locrian har tagit hjälp av den rutinerade tysken Christoph Heemann, som samarbetat med allt från Merzbow till Current 93, när de fortsätter att utforska de allra mörkaste och ångestdrypande hörnen av det musikaliska spektret. Skivan kretsar kring temat jordens undergång (originellt!) och resultatet av samarbetet är i princip lika ramsvart som det låter.

Skivan som ges ut på Texasbaserade skivbolaget Handmade Birds är uppdelad i fyra långa stycken som samtliga anspelar på domedagstemat. Både till namn och ton. Musiken skulle förenklat kunna beskrivas som en slags undergångsdrone. Till en början är det svårt att uttolka att musiken är sprungen ur en metalkontext, inom vilken Locrian vanligtvis verkar. Den inledande passagen med akustisk tolvsträngad gitarr och monotona krigstrummor för snarare tankarna till psykedelisk folkrock. Rötterna gör sig egentligen först gällande på Loathe the Light, där väsande black metal-bleka röster gurglar och kvider, medan dova mullrande droner varvas med bombsirenliknande attacker och ett sylvasst tangenthamrande. Därefter flyttas vi åter in i mörka ambienta landskap.

Den dimension som ljudskulptören Christoph Heemanns elektronik och syntar tillför är också den nål som ritar ut ramarna för musiken. Det är mörka krafter i rörelse och Locrians svärta fyller effektivt ut insidan med manipulationer och experimentlusta. Mellan partierna av ambient, cut-ups och fri rockinstrumentation låter det stundtals som Supersilent och Nurse with Wound, som Heemann för övrigt samarbetat med. Som enhet smälter de samman utan skarvar och navigerar varsamt mellan borduntoner, kurrande elektronik och glimrande pärlband av effekter. Ljudbilden är glasklar och svävande. Det ligger säkerligen ett tålmodigt studiojobb bakom skiva.

Locrians sätt att suga upp uttryck utan att kväva är imponerande. Det blir intressant och spänstigt trots att det kan tyckas trångt i facket för musik som anspelar på domedagsprofetior. Men Locrian och Christoph Heemann lyckas med sina intentioner. Att de som de själva antyder skapat en psalm om tillståndet i vår civilisation är väl att ta i, även om The Drowned Forests stämsång och harmonier trots allt för tankarna till kyrkorummet. Nej, det är snarare ett skrämselskott. Som rikoschetterar. Pang! Plötsligt är du trots allt död.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry