Loose Fur Born again in the USA

Loose Fur
Born again in the USA
Drag City DC309 (Border)

Av: PM Jönsson

Publicerad: tis, 2009-11-10 02:46

Det sägs att Jim O´Rourke har flyttat till Japan och ska koncentrera sig på att göra film. Jag har inte riktig koll, men han har i alla fall hoppat av Sonic Youth. Huruvida han kommer att figurera i marginalen på nästa Wilcoplatta står skrivet i stjärnorna. Men med två såpass öppna musiker som Glenn Kotche och Nels Cline i Jeff Tweedys band behövs kanske inte Jim O´Rourke som vitamininjektion på samma sätt som för några år sedan. Men att Jim O´Rourke har kul när han spelar med Tweedy och Kotche var tydligt på första Loose Fur-plattan och märks ännu mer på “Born again in the USA”.

Idén till Loose Fur startade antagligen när O´Rourke hjälpte Wilco med “Yankee hotel foxtrot” – men de tre spelade redan ihop på O´Rourkes album “Insignificance”. Kotche och O´Rourke har en ännu längre relation. Ja, det om det, bakgrundsinformation adjö.

Vad är det för musik, då? Tja, egentligen kan man göra det lätt för sig och säga att det låter som en mix av Wilco och Jim O´Rourkes pop/rock-skivor. En annan parallell är The Sea And Cake – ett annat Chicagoband som ledigt tassar omkring i olika genrer och gör något eget av alla influenser. Loose Fur har samma känsla, ett par musiker som plockar lite här och där utan ambitionen att knocka lyssnaren på något sätt.

“Born again in the USA” är dock en annan sorts kaka än förra skivan. Den är inte lika jammig, låtarna har tydligare konturer. Den är mindre experimentell, sjuttiotalets radiostationer ploppar upp till ytan. Boogierock. Softrock. Steely Dan. Randy Newman. Cheap Trick. Den fina kärlekssången “Answers to your questions” – med O´Rourke på sång – doftar Tim Hardin.

Jag är inte särskilt förtjust när de leker boogierock och meshårdrock som på inledande “Hey chicken” även om den på ett lustigt sätt får mig att minnas “Dressed to kill” och andra gamla Kiss-skivor. “Pretty sparks” är tråkig med tjatigt gitarrspel. “Apostolic” däremot är progrock light av god klass. “Wreckroom” är flera låtar under samma tak där sommarvarma gitarrer möter attackerande gitarrer innan låten avslutas med ett filmiskt stämningsparti. Och det är många snygga vändningar. Lekfullt och stilfullt – samtidigt avslappnat.

Många av låtarna är, i brist på ett bättre ord, sköna att lyssna på. Trots skivans titel (drift med Bruce Springsteen eller den nykristna högern, jag vet inte) och kristen tematik även i några av texterna är det på många sätt feel-good-musik.

Jag har nästan överdoserat på Wilco och väntar gärna ett bra tag på nästa album. Men “Born again in the USA” får mig att längta efter en ny popskiva med Jim O´Rourke. Det kan dröja. Men vem vet. Japanvistelsen kanske utmynnar i en ny Eureka.

(Publicerad 2006)

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry