Lost Shadows: In Defence of the Soul (Yanomami Shamanism, Songs, Ritual, 1978 by David Toop)

Diverse Artister
Lost Shadows: In Defence of the Soul (Yanomami Shamanism, Songs, Ritual, 1978 by David Toop)
Sub Rosa SR 379

Av: PM Jönsson

Publicerad: tors, 2015-06-18 00:25

Det var en ren slump att jag för några år sedan såg José Padilhas dokumentärfilm Stammens Hemligheter (Secrets of the Tribe). Jag hade ingen koll på tv-tablån, men stängde inte av efter nyheterna och sporten och när filmen började var jag fast. Stammens Hemligheter ger en ganska mörk bild över några antropologer som byggde karriärer kring fältstudier av yanomamifolket i Amazonas. De utnyttjar människor, sprider sjukdomar och saluför åsikter om sociala beteenden som visar sig vara kontroversiella. Vad är sant? Vad kan man göra i forskningens namn? Och vad tycker egentligen en grupp människor om hur de senare beskrivs, i böcker, artiklar och filmer?

Efter filmen gick jag till bokhyllan och plockade fram David Toops bok Ocean of Sound. För visst var det yanomami han besökte i slutet av 70-talet, som han beskriver i boken, och vars ceremonier även gavs ut på Toops skivbolag Quartz Publications? Jajamen. Skivan, Hekura - Yanomamo Shamanism from Southern Venezuela (1980) gavs ut i 500 exemplar, jag har letat, men den är svår och dyr. Glädjande att Sub Rosa nu ger ut inspelningarna från originalet plus mängder av extramaterial på en dubbel, med en lång, intressant essä av David Toop som problematiserar och kontextualiserar erfarenheterna från resan, dagboksanteckningar samsas med tankar 36-37 år senare.

Det som intresserade David Toop var bland annat att det är musik utan instrument. Antropologerna nämner sångerna och riterna, men inte som musik. Jag lyssnar och absorberas, av rösterna, av schamaner, men även kringljuden, natur, fåglar, röster långt borta, barn. Det är män som gör alla möjliga ljud, ryter, pratar, går in i sig själva, kollektivt och ensamma, men här finns även unga män som sjunger, andra typer av riter, de besatta rösterna ersätts av en cirkelsång och mer traditionell a cappella sång. Några regnsånger får mig att tänka på inspelningar med nordamerikanska urinvånare även om klimatet och kulturen är helt annorlunda.

David Toop skriver att yanomamisången nästan är som att höra vokalmusik av Györgi Ligeti komponerad à la Albert Ayler. Jag förstår honom. Det är oavbrutet fascinerande. Hoppas att Sub Rosa även återutger ut de två Quartzskivorna med flöjtmusik från Nya Guinea, inspelade av Ragnar Johnson.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry