Marc Baron: Hidden tapes

Marc Baron
Hidden Tapes
Potlatch 214
Sergio Merce
Microtonal Saxophone
Potlatch 114

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2014-04-30 17:44

Marc Baron har använt sina gamla kassettband som ett slags musikaliska fynd. Han arbetar gärna med olika ljudkompositioner och har här en fyndgruva av funnen musik och andra inspelningar, som han dessutom varit inblandad i från första början. Alltså ett sätt att upptäcka spår av sig själv. För det mesta är de fem styckena sorterade efter år, men där finns antydningar till biografiska anteckningar. Vid ett nummer har han antecknat: ”A happy summer with children”. På ett annat antyder han en resa från Rumänien till Paris. Det ger lyssnaren små spår i en abstrakt musik som är nog så svajig och godtycklig, hörs det.

Men allt är analogt skapat. Datorn har endast använts för mixning och mastering. Det hörs ofta tydligt hur han manipulerar banden, lägger dem över varandra, klipper ut eller helt enkelt saktar in dem alternativt skyndar på. Ljuden sackar eller rusar. Ibland dyker några rockiga ackord upp, men bara för några sekunder för att strax drunkna i lager av annan information. Så går det på. Det är ett sätt att använda egna erfarenheter, som slumpartat hamnat på band.

Sergio Merce går en helt annan, abstrakt väg, då han under flera år har byggt ut sin altsaxofon. Den liknar en märklig ljudskulptur, där varje traditionell saxofonklaff bytts ut mot märkliga tillägg, som låter honom bryta ner vilken ton som helst i mikrotoner. Denna före detta saxofon har blivit en klingande ljudskulptur uppbyggd av de allra minsta tonala bitarna.

Resultatet är en lätt böljande matta av abstrakta ljud utan några som helst spår av saxofon. Men inte heller är det ett bandverk eller ett något slags digitalt instrument. Klangen är ren, materiell och rik. Hans intresse har varit att skapa ett slags yta som stiger och sjunker, skimrar och blundar med de minsta möjliga förskjutningar i tonläge.

Det är mycket fängslande att höra, men tyvärr blir ju resultatet abstrakt, det når liksom inte upp till den uppbyggda fantastiska musikmaskinens kapacitet. Tror jag i alla fall, för nog borde det kunna bli lira av också med mikrotoner.

Det finns en helt annan närvaro i Barons kassettband. Här surrar någons röst i ultrarapid, musik bryter igenom, ljud som känns bekanta. Det känns som att bli medlyssnare till någons totala hjärnsläpp, där minnena bara rusar iväg.

Det är en underbar galenskap Baron serverar. Och mitt i alltsammans är skivan den analoga musikens och ljudens lov.
Så här långt kommer man med att bara lyssna och klippa. Enklast möjliga.

(Det blev en dubblering av recensionen av Sergio Merce. Även Joacim Nyberg har skrivit om skivan och recensionen finns att läsa här.)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry