Marina Rosenfeld: P.A. / Hard Love

Marina Rosenfeld
P.A. / Hard Love
Room40 rm452

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tis, 2013-10-15 16:18

Marina Rosenfeld är ljudkonstnär, performanceartist baserad i New York. Hon har gjort sig känd för en rad finstämda föreställningar. Jag har aldrig sett något med henne, men anar att det borde jag. En del av hennes signum som musiker är fältinspelningar och låg dynamik; härvidlag skiljer hon sig knappast från många världen över. Och att sticka ut i detta internationella fält är inte lätt. Men det gör hon - sticker ut, alltså! Något av hennes fångande särdrag hörs på skivan. Ljud som transformeras, stryps, vidgas och också kommer och går som orkanvindar. Ändå har hon inte släppt pulsen. Hon vågar lyssna efter rytmer. Det är inte repetitivt, snarare finner hon olika slags puls.

Ljudbilden är både dramatisk och lätt. Den är transparent som en oregelbunden spindelväv. Och häri har hon alltså fångat två helt skilda storheter. Å ena sidan cellisten Okkyung Lee, en av de förnämsta inom konstmusik och improvisation. Virtuos, svindlande, ljudkänslig och omformande. Hennes framträdanden lämnar man med andan i halsen och frågan: Vad var jag med om?! Lee är alltså i sig en huvudattraktion, en ljudcentral av rang, en lysande musiker. Å andra sidan jamaikanska Annette Henry aka Warrior Queen. Dub, dance hall och en utpräglat jamaikansk musikalisk accent.

Hur går detta ihop?

På pappret ser det omöjligt ut, ännu ett av dessa meningslösa försök att sammanföra genrer. Och jag tror väl inte att Okkyung Lee och Warrior Queen själva skulle valt att samarbeta. Men nu verkar det som om Rosenfeld upptäckt mer gemensamma nämnare än de själva trott var möjliga. Först och främst en lyrisk, ofta sångbart melodisk låg dynamik också i de abstraktaste partierna.
Sedan en effektiv precision, då en förändring sätter in. Ett kast, ett steg, ett nytt ljud.

Rosenfeld styr dessa så att de smälter samman. Lees cello transformeras, brummar och förenar sig med funna ljud, hennes typiska arpeggi och rytmiska stråkrörelser styrs in musikens ljudflöde och ger det puls. Rosenfeld låter musiken vila, sväva, glida ut och i gliporna dyker Warrior Queens röst upp. Enstaka takter mäts fram, och strax visar sig deras rytm vara ett slags excerpter från Warrior Queens ganska trallvänliga sånger. De hörs liksom i fjärran, det känns som om de närmar sig oss, inbjudna av ljuset i musiken. Den mänskliga rösten och cellon. Två olika, varma stämmor, var och en med kroppar av melodi och korta rytmer. Ibland känns skivan som en blandning mellan rim, ramsor och dröm.

Marina Rosenfeld - de som inte noterat detta namn, skriv upp det.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry