Marsen Jules Trio: Préscence Acousmatique

Marsen Jules Trio
Préscence Acousmatique
Oktaf, Oktaf005

Av: Sven Rånlund

Publicerad: ons, 2013-07-10 21:11

Tyske laptopisten Marsen Jules låter sig presenteras som ”ambient-conaisseur och ljudpoet” och det är inte utan att jag håller med. Det finns en stor innerlighet i den atmosfäriska ambientmusik han tidigare gett ut på bolag som Kompakt och City Center Offices. Tyvärr, får jag väl säga, är den nutida klassiska ambientgenren lite för överetablerad för att numera hålla mig vaken, även om den föralldel kan göra sig fint att sova till.

Intressantare har Jules musik blivit i akustiskt samspel i nya trion med bröderna Anwar och Jan-Philipp Alam på piano respektive violin. En ep, Les Fleurs Variations, kom för något år sedan och därifrån har kompositionerna vuxit till den här mogna fullängdaren med trion som på några låtar förstärkts med saxofonisten Roger Döring.

Jämfört med den nyklassiska kombon av piano och elektronik som Ryuchi Sakamoto och Alva Noto utforskade tillsammans, utgivna på en svit skivor på Raster-noton, är Préscence Acousmatique långtifrån så romantisk och vädjande. Anwar Alams pianotoner faller inte som Sakamotos som tunga, varma regndroppar utan mer obestämt, avvaktande. Stråk av jazz, stråk av avantgardiska raviner, improvisatoriska tonsprång på pianot som väntar in om violinen nappar eller elektroniken bryter fram någon ädel färg.

Ibland kommer jag att tänka på The Necks, deras stränga lilla ljud- och tonpalett som de så formidabelt kan dra ut till timslånga stycken. På en låt som ”Excalibur” bryter något besläktat fram, fyra förtätade och diffusa minuter som av en kropp som omvartannat håller ihop och bryter samman. Violinen har fått ett slags geléartad ljuddräkt, pianot plockar i det ödesmättade registret.

Allra bäst gillar jag Marsen Jules Trio när de orädda greppar den klassiska avantgardismen i skrevet och håller fast. Jag föreställer mig Marsen Jules vid skrivbordet med kompositionen framför sig, en gestisk fras pockar på att nedtecknas, han tvekar om det inte är för överarbetat, för oanständigt tolvtonsaktigt, men så släpper proppen och frasen åker in i partituret med fjädrar och bjällror. Så går det förstås inte till när man jobbar med dator och samplar akustiska instrument, men det ger en bild av de generativa ljudlandskap som jag tror står på spel här: komponerat, medvetet ofärdigt, inlyssnande, spänstigt på gränsen till övertrampande (utan att bli underkända).

”Akusmatisk musik” brukar översättas med elektroakustisk högtalarmusik, och närvaron som fångats på Préscence Acousmatique är både rik och inspirerande. Den kommer jag återvända till, framför allt i hörlurar, det är värd att lyssna till nära.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry