Mats Äleklint Quartet

Mats Äleklint Quartet
Mats Äleklint Quartet
Moserobie MMPCD 090

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tis, 2013-12-10 18:06

Mats Äleklint trombon, Per Texas Johansson rörblås, Joe Williamson bas och Christopher Cantillo trummor.
Fyra fria musiker som spelar traditionell efterboppig jazz med en frihetlig hållning till det gemensamma. Ibland spelar de coola stämmor, men lika gärna ett försiktigt stångande instrument mot instrument.
Något jag gillar med skivan är hur musiken känns renodlad fast den är ganska spräcklig inom sin gamla jazzram.
Varje medlem står för sig själv. Kan således skifta attityd då och då för att de andra ska rätta sig därefter.

Det blir så tydligt, när Williamson spelar en ganska traditionell walking bass och ställer sig mitt i rummet utan att göra för mycket väsen av sig. Texas Johansson blåser så fint och fränt klarinett över baslinjen. Cantillo finner finfina ljusa klanger och försiktiga klafsanden på sina trummor, innan Äleklint liksom tankspritt tar upp trombonen. Så uppstår fantastisk musik med maklig takt och långsamt formulerade blåsarlinjer. Och det är egentligen ett litet under hur låten, med det litet larviga namnet "Älgskog", drar bort från våra öron med klingande koppar, gnisslande cymbal och nästan banala kitschlinjer på trombonen.
En sådan suverän lätthet.

Så klingar också "Nattbuss" med tillbakalutade tropiska blåsarslingor. Låten är en trasselsudd av afrikanismer, där det ibland känns som om musikerna mer trasslade in sig än följde en tråd. Och det är just det jag gillar.
Anslaget är afroösigt coolt, men de landar i litet småsnack, där var och en kommer med enkla, träffsäkra inpass.
De två låtarna tycker jag sticker ut.

Resten är rasande välspelad jazz, som inte spränger några ramar. Men åtskilliga kortdistanslopp tillryggaläggs av både kapellmästaren och hans kamrater. Ibland också då de andra spelar. Solo eller inte, här samsas fyra individualister. Som inte alltid kan hålla sig, men det är inget storbus på gång, mer lekfullt.
Trombonen har en ledande roll, och jag visste ju att Äleklint är bra. Han är bra! Vilket möjligen skull bevisas.
Nu när detta är bevisat ser jag fram mot ett album med lösare ramar. Att de vågar mer i förhållande till deras vida kunnande och tydliga röster.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry