Meldye: Three Cities

Adam Melbye / Håkon Berre / Peter Brötzmann
A Tale Of Three Cities
Barefoot Records bfrec008

Av: Johan Redin

Publicerad: tis, 2009-09-22 01:42

Yes! tänker jag, ännu mer skandinavisk jazz av det friare slaget och med Peter Brötzmann dessutom. Men med tanke på den senare tidens lysande exporter från Norge har man kanske orättvist höga förväntningar på kommande alster. Trion består förutom Brötzmann av två unga nyutexaminerade musiker, dansken Adam Melbye på bas och norrmannen Håkon Berre (bosatt i Köpenhamn) på slagverk. Trion blev till i samband med deras examen vid Rytmisk Musikkonservatorium i Esbjerg för ett par år sedan. Det var något så ovanligt som den första helt och hållet improviserade musikexamen i Danmark och för detta tillfälle tog de alltså hjälp av frijazzambassadören och saxgiganten Brötzmann. Tycke uppstod och man spelade även två ytterligare konserter i Köpenhamn och Hamburg.

Det är material från dessa spelningar som trions debutskiva ”A Tale of Three Cities” består av, tre spår som tillsammans utgör drygt en timme av fri musik. Det hörs att det är tre mycket drivna musiker. Kommunikationen verkar fungera på flera kanaler och det är rätt bra balans mellan vila och brisader. Berre och Melby har släppt skivor förut på det egna bolaget Barefoot Records, bl.a. tillsammans med Joakim Berghäll som Trio CrEePy, och för att vara en debutplatta tillsammans med en sådan stor figur som Brötzmann är det helt klart en godkänd start på en internationell karriär.

Det är hög nivå, men ”A Tale of Three Cities” är ändå inte någon helgjuten platta. Det är trots allt svårt att sätta fingret på just det där speciella som göra att den här skivan bär åt något håll. På vissa ställen får jag känslan av att det står still, även i stunder där det tänder till; precis som i litteraturen, där man mitt under brinnande världskrig kan känna att ingenting händer. Det är alltså ibland lite tillbakahållet från dem alla tre, men dock inget som jag tycker tynger plattan i sin helhet. Jag provade att närma mig skivan på ett nytt sätt och lyssnade på ett spår i sänder, utspritt på ett par dagar. Det gjorde faktiskt ett annat intryck. Det tredje spåret ”Bebo Blues” är det bästa, en 33 minuters sammanfattning av de gemensamma krafterna. Samspelet är utomordentligt och instrumenten smälter samman till en homogen massa som på sina ställen når en enorm hastighet. Så skall det låta. En sak därtill är att ljudbilden är litet annorlunda på det tredje spåret. Basen är högre och rytmsektionen ligger närmare Brötzmann vilket gör att det är lättare att urskilja en del idéer. På det första spåret ligger saxofonen längst fram och Melbye och Berre får liksom kika fram bakom ryggen på Brötzmann. Men detta är hur som helt ett återkommande problem med liveinspelningar att någon får ta förgrunden (tänk Elvin Jones).

Inspirationen är på topp i denna trio, men möjligen är det experimentlusten som måste få växa till sig en aning. Om det börjar så här är det bara att förvänta sig en framtida skräll, Melbye och Berre är av rätta virket. Brötzmann, ja han är Brötzmann.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry