Merzbow, Pandi, Gustafsson: Cuts

Merzbow, Mats Gustafsson, Balazs Pándi
Cuts
RareNoiseRecords RNRPR 021

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tis, 2013-02-05 14:05

Först blev jag förvånad hur jazzigt det var. Som gammal pålitlig frijazz. Högt, malande, skärande, dovt, hotfullt, romantiskt, mörkt, visst. Allt detta finns.

Den ungerske trumslagaren Balazs Pándi är i mina öron inte den mest subtile men det är effektivt när han bankar skiten ur trummorna. Han spelar annars med bland andra Massimo Pupillo, Zu och andra oväseninriktade grupperingar. För att vara oväsen och hård frijazz spelar han ändå rätt ordentligt, han levererar, om än med muskelkraft, som bär upp de andra musikerna.

Mats Gustafsson och Merzbow kan helt försjunka i att sortera ljud, låta dem flöda och strömma. Under fötterna har de en stadig gungande rytm. Det var den jag blev förvånad över. Kanske också Gustafsson blev det, för här är han verkligen tillbaka till rötterna. Han behöver bara ställa sig på de tunga rytmerna och justera saxofonen mot det mål han vill ha. Allt flyter.

Merzbow förvånar också. Visserligen är det ös, elektronik, högt, men inte den där kulminerande ljudridån som likt en dimma täpper till alla porer. Det är liksom mer en kärleksakt, ett samtal om en gemensam älskad vän. Det är starkt, direkt, jazzigt så det räcker.

Och jag vill då säga. Att här finns potential. Känns fräckt.
Men det här var första gången Gustafsson och Pándi möttes. Då ställs givna intryck och uttryck så nära varandra det går. Jag tror nämligen att det här skulle ha blivit mycket intressantare musik om de jobbat ett tag med inspelningen, om de nötts och skavt mer mot varandra.

Nu är det som lysande ad hoc-spelning. Bra så. Och svänger fint gör det. Skivan visar också i vilken musikalisk toppform vår vän Gustafsson just nu befinner sig i. Om jag ska vara litet för grinig i mitt omdöme är det nog han som bär sessionen, det är han som lagar till rätterna och kryddar så förträffligt i denna jazziga husmanskost. De andra eldar på bra och rör fint i grytorna, men det där speciella, den personliga tonen, det står nog Gustafsson för.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry